Hemma igen efter en av sommarens höjdpunkter, ”Hjalmar & vår Herre” på Stadra teater. Onsdag kväll, publiken strömmar till. Vi är i gott sällskap. Skådespelarna, musikerna, men också de vi möter utanför scenen lämnar oförglömliga minnen efter sig. De ungas skådespel bådar gott inför framtiden.
Hjalmar Bergmans klassiska huvudpersoner ur litteraturen interagerar i ren självbevarelsedrift för att hjälpa Hjalmar att återfå sin livs- och därmed sin skaparkraft. När det inte går att skapa på beställning, eller få vår Herre att förstå, gäller det att förstå sig själv.
Vi förflyttar oss till Berlin. Musiken böljar fram och åter. Magnus Wetterholm som Hjalmar skapar den känsla som är föreställningens kärna.
Till pausen kommer solen fram. Fikastunden nere vid sjön Grecken är en fantastisk inramning till skådespelet och lockar till samtal.
I programbladet skriver Magnus Wetterholm till Ylva Eggehorn, som skrivit pjäsen. Han berättar om Stadra och de som inspirerat och bidragit till uppsättningen. Han skriver bland annat:
/…/ ”Här där min förhoppning lever att tankarna får en plats att kunna flyga fritt på. Och visst passar väl det utmärkt, nu när vi i år ska till att tala med vår Herre.” /…/
Tack Magnus och alla som bidragit till att förgylla våra liv, tack för att ni finns!
Biapersson's Blog 
Hej Birgitta
Tack för din otroligt vackra berättelse!!! Den går till hjärtat.
Vi hann ju tyvärr inte ses i år. Jag brukar gå ut till publik efter föreställning, troligtvis blev jag upptagen av någon och hann inte komma fram och krama om dig. Och tack för att ni kommer tillbaka hit. Och för att ni är med i Stadras vänner.
Hoppas att vi ses snart. Kanske på ett seminarium i Stockholm med en man klädd i burka framför oss……..
Kram fr
Magnus
Tack Magnus för dina vänliga ord. Inget konstigt. Du jobbar och jag har semester. 😀Bara så roligt att få se dig i en drömroll. Ja, det minnet har fastnat när vi var på detta för övrigt allvarliga seminarium. 😅Vi ses framöver. Kram Birgitta