Kategoriarkiv:Bildspråk

Balkongen sommaren 2020 Kapitel 1 28 maj – 11 juni

28 maj

Först idag har ett hörn av balkongen blivit klar. Eller snarare en massa nya härliga växter har flyttat in. I år är det mest ätbart. Förstår att jag inte blir självförsörjande, men att odla ligger ju liksom i tiden. Men en annan viktig faktor är att jag inte kommer att vara bortrest så då kan växterna få sin dagliga omsorg och jag vågar experimentera mer.

Två sköna damer har flyttat in ”Törnrosas kjortel” och den doftande rosen ”Lady Emma Hamilton”. Inspirerad av trädgårdsprogrammet Karl Fredrik på Österlen på TV4. Det bådar en spännande sommar.

29 maj

Jag förundras över hur vacker en rosknopp kan vara.

1 juni

Nu har den första rosen slagit ut och en hortensia flyttat in som morsdagsblomma.

Hortensia

2 juni

Vaknar tidigt. Styr mina steg till balkongen för att titta till min miniträdgård. Där står den, fullt utslagen, rosen, Lady Emma Hamilton, den bländar mig. Doftar ljuvligt men hur delar jag upplevelsen till mina vänner. Det får bli några bilder som visuell kommunikation.

Lady Emma Hamilton

Den japanska delen av balkongen börjar ta form. En japansk lönn ”Moonrise” i skiftande nyanser gult-orange-grönt har hittat sin plats i hörnet.

”Moonrise” japansk lönn

Att ta närbilder, att krypa riktigt nära växter och blommor, öppnar helt nya rum. Jag har köpt färdiga plantor, olika sorter, som jag ska försöka sköta om efter bästa förmåga här på balkongen i sommar. När jag tittar närmare på en aubergine som flyttat in ser jag till min förtjusning att den redan har två välutvecklade frukter.

Aubergine

3 juni

Hittar knoppar på två övervintrade clematisplantor.

Clematis

Idag kom den, boken jag längtat efter. En högtidsstund på balkongen tillsammans med rosen Lady Emma Hamilton och levande ljus när bokpaketet öppnades. Boken om Wanja, ett färgstarkt designliv med text av Kerstin Wickman och som följs av en utställning på Marabouparken från den 6 juni.

Boken om Wanja

4 juni

På ena kortsidan av balkongen, där miniträdgården är, har jag ställt en skärmvägg från IKEA. Det går att haka på krokar, klämmor och små burkar i perforeringen. Köpte denna extra vägg för ett år sedan, för att organisera arbetsplatsen i lägenheten bättre. Eftersom jag inte kommit till skott med den idéen fick arrangemanget en funktion på balkongen i stället. Jag sätter upp de olika växternas beskrivningar för att lätt kunna ta del av information om respektive planta. Får även verka som klättervägg för några växter. Vi får väl se hur det kommer att gå när grönskan tar fart.

Klättervägg, informationstavla

Det finns en projektplan med den här bloggen och speciellt det här blogginlägget som hela tiden växer eftersom tiden går. Jag befinner mig i nuet men kommer framöver kunna reflektera över det som skrivits här över tid. Det innebär att det som är skrivet hela tiden kommer att revideras utifrån mitt vardagsliv i dessa Coronatider.

Den sociala distanseringen tar sig olika uttryck och för att bättre kunna hantera den förändringen genomför jag en Webbkurs i Digital Facilitering . Det hjälper mig att fokusera på framtiden och som jag hoppas i mina göranden framöver också kan hjälpa andra.

Till lunchen använde jag lagerblad i matlagningen och sallad. Tomaterna är underbart goda och mognar i takt med våra måltider.

Tillbringade eftermiddagen på balkongen med att jobba med en uppgift för kursen. Växternas liv så nära ger mig lugn och ny kraft.

5 juni

Trädgårdsnejlikans blommor slår ut en efter en.

Trädgårdsnejlika, Dianthus caryoohyllus

Förra året hade jag få växter. Köpte en pelargon Mårbacka XXL som glänste i full prakt och tog mycket plats. Jag tog inte vara på den i höstas utan pelargonen har fått övervintra på den inglasade balkongen och vissna ner totalt. Men ett pyttelitet grönt skott mitt i den för övrigt knastertorra växten hittade jag vid vårstädningen av balkongen. Nu gör jag experimentet med skottet för att se om det vill växa.

Tänker på dagens positiva överraskning. Ett zoommöte som jag trodde skulle bli en envägsföreläsning blev en föreläsning och ett möte mellan forskare och slöjdare med Mia Lindgren om hennes helt färska uppsats Pastorala ideal inom slöjd. Utan den digitala tekniken hade jag aldrig träffat dessa personer som delar mitt intresse. Podden Hemslöjdens historia är min ingång här.

6 juni Sveriges nationaldag

Lunch på balkongen. Ute regnar det men i miniträdgården vattnar jag med omsorg växterna som bringar energi och glädje.

Sveriges nationaldag. Kungen håller tal från slottet utan närvarande publik. Hunden Felix vinkar från den inglasade balkongen till de grannar han känner.

Rosen Lady Emma Hamilton avger en diskret underbar doft när man kommer henne nära

Det finns tid att ägna sig åt matkompositioner.

Rosen Lady Emma Hamilton

7 juni min födelsedag

Inväntar, i svagt ljus på balkongen, att nationaldagen ska övergå i min födelsedag. Efter den sena kvällspromenaden med Felix lekte jag med en halsduk. Försökte Linda den runt håret lite nonchalant och vips blev det en liten hatt. Jag gillar hattar när det är fest och nu är det ju strax min födelsedag så varför inte lite bus på balkongen. Det är inte alltid det går att fånga glimten i ögat men här blev det en bonus.

Så har en fridfull natt övergått till dag och jag vet att jag nu är 73 år. Familjen grattar på morgonen och via FaceTime på promenaden med hunden Felix. En underbar morgon. Eftersom balkongen är inglasad är det viktigt att så fort som möjligt titta till alla växter eftersom värmen stiger fort när solen tittar fram. Jag drar för ett vitt duschdraperi för solsidan och skjuter fönsterrutorna så det blir luftcirkulation i rummet. Därefter vattnar jag de växter som börjar se tagna ut. Jordgubbarna växer till sig och salladen är fortfarande på topp.

Under dagen har jag haft stunder på balkongen där jag läst hälsningar från vänner på Facebook. Det är som en resa i tiden. Minnen från olika arbeten, möten, släkt och vänner från hela livet gör sig påminda med en hälsning. Det är underbart. Jag skriver ett tack som ett svar på att vi möts ett ögonblick på nätet, att vi ser varandra mer bildlikt är fysiskt.

Passerar på hundpromenaden ett utrymt dagis som snart ska ersättas med ett nytt. Vid väggen växer akleja. En växt som påminner om mitt tidigare liv med villa och egen trädgård i en kärleksfullt ritad och byggd trädgårdsstad. Där arkitekterna har haft invånarnas bästa för ögonen.

Akleja

8 juni

Är inbjuden till min bästa barndomsvän Barbro som fortfarande bor kvar i barndomskvarterens trädgårdsstad. Vi träffas i den vackra och välvårdade trädgården på Coronaavstånd och min födelsedag firas med lunch och i present fick jag en gurkplanta till min balkongodling. Med mig hem fick jag också en bit rostigt nät av armeringsjärn som Barbro monterat ner. Fann en värdig plats direkt på balkongen där klätterväxterna kan klänga när de får fart.

På kvällen lät jag mig inspireras av Karl Fredrik på Österlen som talade om hortensior. Den jag fick av min man på mors dag är så vacker.

Hortensia

11 juni

När vi äldre förväntas hålla oss undan folksamlingar så är det lätt att motionen blir lidande. För min egen del får jag min dagliga promenad fyra gånger om dagen med hunden Felix. Men en liten behändig cykelmaskin på balkongen sätter fart på blodomloppet när det blir för mycket stillasittande.

Mina stunder på balkongen fortsätter i nästa inlägg. Balkongen sommaren 2020 Kapitel 2.

Skärgårdskryssning i hembygden, 16 – 17 september 2018

Så står hon där framför oss, Mariana Brus, Sveriges första och enda kvinnliga fyrmästare. Vi som samlats på fartyget Birka Cruises, för att under ett dygn färdas i vår natur och skärgård, vår hembygd, är medlemmar i någon förening ansluten till Stockholms läns Hembygdsförbund. Vad är väl mer passande än att få ta del av livet på en fyr. Få insyn i det arbete, som bedrivits ute i havet på en ö, året om. Människor, som i historien omsorgsfullt vårdat ljusbärarna till havs, för att skapa en säkrare sjötrafik. Mariana Brus är uppväxt på Understen, en ö där Ålands hav och Södra Kvarken möts, fyrmästardotter och därefter fyrmästare tills bemanningen lades ner på Understen år 1996 då fyren automatiserades.

Mariana Brus inleder med att säga: Understen är min hembygd. Hon talar med en avspänd röst och betoningen vilande på ”Under” i Understen. Det kan vi förstå när vi hört henne berätta till sina fotografier som hon tagit på ön genom åren och som speglar dess årstider. Efter att hennes uppdrag avslutats har hon återvänt till sin stuga på ön så fort det givits möjlighet. Den 300 meter stora klippön i havet är mycket utsatt för vind och gör att det ofta är svårt att angöra den lilla oskyddade hamnen. Vi ser bilder där personer från en angörande båt inte kan ta sig iland för att bryggan är helt täckt av svallis.

Den gamla fyren byggdes år 1848 och den nya fyren år 1916. Den nya är 39 meter hög, näst högsta fyren efter Långe Jan på Ölands södra udde. Kärleken är stor till fyrarna som präglat hennes barndom och arbetsplats, byggnader vars funktion är att lotsa förbipasserande i farvattnen runt Understen. Återkommande inslag i hennes fotografier och berättelser är fyrarna och dess historiska utvecklingen, konsten att bevara byggnadsminnen från en svunnen tid och att i bild berätta om de människor som levde och verkade på ön. Flyttfåglar, växter och årstiderna har alla sin tjusning för Mariana Brus. På vintern är det tyst berättar hon medan det under årstiden med öppet vatten är ett ständigt ljud av vågorna från havet.

På ön finns en källåder med friskt sötvatten, en viktig förutsättning för livet på ön för de som bodde där. Vattnet från havet var kallt men vid vissa vindar spolades vågorna upp i en bassäng bland stenarna, där barnen gärna badade i det soluppvärmda vattnet. De boende hämtade jord från fastlandet för att kunna odla vissa grödor. För att få med sig så mycket som möjligt i båten hem samlade kvinnorna jord i sina långa förkläden.

Mariana Brus talar inte om sig själv som yrkeskvinna i sin roll som fyrmästare. Det framstår snarare som hennes liv utvecklats i symbios med livet på Understen. Förmågan att förstå naturens karga villkor för ett liv på ön är en nödvändighet, konsten är att se sin hembygds rikedom. Som fyrmästardotter växte hon upp med fyrens livsviktiga roll för att lotsa sjöfararna i dessa farvatten, ett stort ansvar i arbetsuppgiften att underhålla fyrarna, men också med en förvissning om en ekonomiskt trygg arbetsplats genom åren för öbor i skärgården genom staten som arbetsgivare. Detta har varit villkor för bosättning på Understen.

Det är inte konstigt att jag tänker på Tove Jansson när jag hör Mariana Brus berätta. Avslutar med Muminpappans beskrivning av Muminmamman i boken Pappan och havet.

… ”Förr eller senare stack Mumintrollets mamma över från kökssidan till källaren, hon gick efter tekorv eller smör. Eller till potatislandet. Eller efter ved. Varje gång såg hon ut som om hon gick på en alldeles ny väg och tyckte det var spännande. Men man visste aldrig. Hon kunde lika gärna vara ute på nån hemlighetsfull rolighet, hon lekte för sig själv eller också gick hon bara omkring och kände sig levande.”…

Efter en gemensam middag fortsatte vår resa i skärgården. Trygga med vetskapen om att våra fyrar vägleder oss på vår färd efter mötet med fyrmästaren, får vi nu också sällskap med en sjökapten, Göran Sjödin, som färdats på dessa farleder under många år. Nu kan vi slappna av och bara njuta av fakta och berättelser från Österåker till Furusundsleden medan mörkret smyger sig på och konturerna av skärgårdslandskapet flyter ihop. Men det gör inget eftersom Göran Sjödin som kapten, färdats i dessa farvatten året runt, kan han med stor inlevelse beskriva vad som finns bakom träden på öar som framträder när årstiderna skiftar. Det som bidrar till den bildningsresa som vi gör är att Göran Sjödin är full av faktauppgifter om platser, byggnader, personer nu och i historien, men han kan också bädda in dessa grundkunskaper i berättelser som skapar liv till miljöer som han delar med sig av.

Efter frukosten dagen därpå är vi ivriga på att få höra Göran Sjödin berätta vidare om kryssningen mot Stockholm via Möjaleden. Intresserade medlemmar är rustade med sjökort så att de i detalj kan följa fartygets väg. Andra lyssnar koncentrerat till nya berättelser som omfattar både karantänsstationen på Fejan för att förhindra koleraepidemier, gårdagens och dagens entreprenörer på öarna, havets offer, fåglar, växtlighet och fartygens miljöpåverkan m.m., allt eftersom vi glider fram förbi Rödlöga, Svartlöga, Kallskär och norra yttre skärgården. Vidare förbi Möja, Runmarö, Djurö/Vindö, Värmdö, Resarö, Rindö och Tynningö.

Svårt att föreställa sig att det i mitten på 1800-talet gick att gå till fots mellan Rindö och Värmdö vid Oxdjupet. Göran Sjödin berättar om hur Gustav Vasa år 1549 beordrade att djupet skulle försänkas. Fartygen skulle ledas om till Kodjupet vid Vaxholm där en skans med ett stentorn uppförts. Planerna med att försänka djupet pågick under olika epoker. Men den historiska utvecklingen hade gjort det svårt att få in större handelsfartyg via Vaxholm. 1867 års Befästningskommitté föreslog därför att Oxdjupet skulle muddras för sjöfarten och försvaret på Rindösidan skulle förstärkas och permanentas. År 1879 rensades sundet i samband med att Oskar-Fredriksborgs fästning stod färdig för sundets försvar.

Infarten mot Stockholm är alltid lika intressant. Att lyssna på berättelser om dess öar och fastland, hus och byggnader under olika tider är hisnande. Att få höra Göran Sjödin berätta är början på den egna efterforskning, vilket är ett utmärkt betyg för en ciceron.

Jag avslutar med ett citat av Tove Jansson ur Pappan och havet.

…”Han kom fram till bränningen och stannade i sandkanten. Där vandrade hans hav förbi i våg på våg, fräsande och överdådigt, lugnt och våldsamt. Pappan slätade ut alla sina funderingar, han bara levde helt och hållet, från svansspetsen ända ut i öronen.”…

Foto och text: Birgitta Persson

7540D9E6-3252-43B1-BC05-3D40CA65F83B
Foto: Förbundsordförande Anita Lundin biträdd av Ann 
Pettersson avtackar de två föreläsarna Mariana Brus 
och Göran Sjödin.

Midsommardagen 2016

Sitter vid Ersta Terrass och vilar,
i bakgrunden bruset av storstadens bilar,
från ”Grönan” stiger skriken och skratten,
som ljudkulisser över Strömmens vatten,
där drar små båtar, ljudlöst alerta,
en långväga gäst in i Stockholms hjärta.

IMG_7523

Slagsmål

Jag har läst den! Jag har tittat på serierna! Jag våndas! Tänker på Olle Adolphsons ”Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken i januari månad år 1903”. Till skillnad från gårdagens busar som efter att: ”I fyra timmar hötte dom och skrek från varsin gränd, och sen vände dom på klacken och gick hem!”, i stället går till attack mot varandra.

”Vad som än står”. Serieroman av journalisten Cyril Hellman och serietecknaren Peter Bergting. Enligt omslagets baksida är detta en bok om manliga relationer, familjeliv, flickvänner och manligt våld. En bok om en våldsam fotbollssupporters liv, om fotbollsfirmor och supportergäng – en kultur som vi har svårt att förstå, men som finns mitt ibland oss.

IMG_7444

Tålamod och omsorg

 

 

bild

När jag i helgen införskaffade en mini-mini blompress, lagom stor för en vitsippa i vart och ett av de två lagren, blev jag påmind om att detta är en metod som kräver tålamod och omsorg. Omsorg om att byta det papper som absorberar fukten från blomman men också att hantera blomman varsamt. Tålamod för att vänta ut de torkande blommorna innan de kan användas i ett annat sammanhang.

På balkongen står en hink med potatis. Jag hoppas att det ur jorden snart ska dyka upp ett livstecken. I små planteringskrukor växer sticklingar från förra årets pelargoner och i fönstret står ett miniväxthus i glas som fortfarande gömmer frön från solrosor i jorden på botten av den lilla installationen. Det behöver inte alltid vara så storslaget. Det lilla format har samma funktion och skapar samma känsla av lycka när grodden tittar fram eller rötterna växer ut.

För att skapa bestående minnen upptäcker jag naturen genom kameran som alltid finns tillhands i mobilen. Den mini-mini värld av blommor som gömmer sig vid sidan av vägen väcker ständigt min förundran. Inte visste jag att blåsippan som ute i backarna står kan niga och säga att nu är det vår i olika färger på sina vackra kjolar.

IMG_3159

 

Bortom allfartsvägarna. Vad händer när vi väljer bort bilen?

Att resa med bil på upptäcktsfärd

Jag har gjort en utflykt med bilen i riktig 50-talsstil. Det är en frihet att kunna bestämma sig med kort varsel. – Jag åker till Bergsslagen. Målet är teaterföreställningen ”Revykungen” på Stadra sommarscen. För mig är bilen den frihet jag gillar, att helt kunna styra min resa och min tid själv. Det innebär att jag bestämmer när jag vill stanna och vart jag vill åka. Att jag har ett teaterbesök som anledning till resan är kärnan. Därutöver vill jag utforska sevärdheter som finns utmed min färdväg, en kulturell infrastruktur, skapad och vårdad av människor på platser som fylls med innehåll, platser jag kan färdas till, det är ett privilegium. Möten med natur, kultur och människor berikar mitt liv.

Sen lunch hos Svensken & Dansken på Måltidens hus i Grythyttan.

IMG_1263

Att bilen är min känns viktigt. Jag känner dess köregenskaper. Är bekant med alla knappar och inställningar och vet var de finns även i ösregn och mörkerkörning. Den är fylld med saker som är bra att ha på resorna. Den är ett mobilt boende för vaket tillstånd. En plats där jag kan lyssna på radio och musik och låta tankarna sväva fritt. Det är nog bara för mig själv som jag ser bilen som en del i min identitet. Jag gillar verkligen att köra omkring i min lilla ferrariröda Peugeot 207, det är knappast någon annan än jag själv som kopplar bilen till en statusmarkör för mig.

Checkar in på c/o Grythyttans Gästgivargård.

IMG_0099

Funderar över ett program som P1 sänt på vägen hit. ”Bortom bilen” avsnitt 2 i en serie av fyra om privatbilismens framtid. Bilförsäljningen minskar i västvärlden men ökar i Kina och Indien. Ungdomar tar körkort senare i livet om de över huvud taget vill ta körkort. Ungdomar ser det som en frihet att inte ha bil. Att äga en bil är inte viktigt. Bilen är till för transporter och kan då lika väl finnas i en bilpool när den behövs. Bilpooler ökar. Antal körda mil minskar.

Urbaniseringen är ett skäl till att vårt förhållande till bilen förändras och där cykeln har fått en framträdande plats. Ett ekologiskt hållbart samhälle, miljöaspekter, ekonomiska- och hälsoaspekter bidrar också till en utveckling av cykelns framväxande roll i samhället. Vid en ungdomsundersökning i Storbritannien sätter ungdomarna idén om att arbeta på distans som nummer ett. Det är den förskjutning som sker om synen på att äga en bil idag, som jag tycker är intressant. Från att vara en given investering, en markör till vuxenvärlden, till att bli ett redskap för transporter som man inte behöver äga utan kan hyra när det behövs.

Går ner på torget i Grythyttan och köper en hemlagad glass hos Neerings. Sitter och gungar i en Grythyttanstol. Får sällskap av ett äldre par som känner till platsen väl och vi kommer att tala om bergshantering och personers betydelse för platsers utveckling.

IMG_1258

Mötet vid glassbutiken får mig att tänka vidare på radioprogrammet. Vid bilens genombrott på 40-50-talet var det en dröm om fritiden, där familjen stuvades in i bilen på söndagsutflykten eller semesterresan, för att få vara tillsammans om det stora äventyret i att utforska omgivningarna. Hur det kunde bli med dessa utflykter har vi kunnat se i filmer och höra vänner berätta om, ofta med blandade känslor. Däremot var inte bilen i första hand avsedd för arbetsresor.

Vi lever i en värld idag där människor delar med sig av sina liv på social medier, reser, flyger runt i världen, träffar andra människor och kulturer, byter boende. En kultur där du delar mycket av ditt liv med andra påverkar vårt sätt att vara. Mycket kan göras gratis på Internet det påverkar också vårt sätt att tänka. Projektet att skaffa en bil med allt vad det innebär att äga kostar pengar, som bil, drift, försäkring, parkering osv.  Det är åtaganden som känns ointressanta för unga. Bilen har inte heller en roll som statusmarkör på samma sätt som den tidigare hade enligt programmet.

På kvällen ser jag en underbar föreställning på Stadra sommarscen, målet för min resa. Att Magnus Wetterholm med medarbetare och vänner skapar dessa föreställningar för oss som är ute och reser och dyker upp som gäster är otroligt. En föreställning med en närhet till publiken som jag aldrig träffar på i storstaden, i en miljö som är hänförande och med en ensemble som också samarbetar med barnskådespelare vilket är ett lysande koncept. Föreställningen blir så nära autentisk som det bara går, det är text och kostym som avslöjar att vi befinner oss i början på 40-talet. Stadra sommarscen ligger vid den magsika sjön Grecken.

IMG_1269

Stannar på hemvägen vid en rastplats utmed väg 244 och njuter av de vyer som ofta dyker upp längs med vägen. Passerar även Bryggeriet i Nora med småföretagare och en konstutställning.

IMG_1292

Jag kan idag se att det är vi 40-50-talister som är ute på vägarna och reser runt i landet och tar del av det utbud som finns, är det vårt arv från barndomen som hänger kvar? Vad händer i framtiden med våra spontana besök i omgivningarna om ungdomar väljer bort att ta körkort? Då hjälper det inte med bilpooler. Min fantastiska resa under två dagar på detta sätt hade varit omöjlig utan bil. Vad händer med de som skapar mening bortom allfartsvägarna om vi väljer bort bilen?

Stannar till vid Hjälmare kanal och slussar, tar en promenad utmed kanalen och besöker en antikaffär innan jag nöjd och belåten kör hem till Farsta.

IMG_1304

Fakta
SR P1 Serien Bortom bilen
Stadra sommarscen
Neerings
Svensken & Dansken på Måltidens Hus
c/o Grythyttans Gästgivargård
Turistvägar bl.a. väg 244
Hjälmare kanal
Bryggeriet Nora

#GymforLife2013 Cape Town med Sofiaflickorna och Resårerna

IMG_1034

Vårt stora äventyr

Sofiaflickorna och Resårerna har landat fysiskt i Sverige efter äventyret Gym for Life 2013 i Kapstaden. Men att landa alla intryck från denna resa kommer att pågå resten av livet för deltagarna. Att få motta en delad bronsmedalj är en stor händelse. Att för en vecka som gäst bli en del av en annan kultur är berikande. Att få möta individer med olika livsvillkor och dela glädjen i att få gymnastisera och röra sig till musik är en rik erfarenhet som många borde få dela.

P1010351
IMG_0849
P1010342
IMG_0899

Med några extra dagar inräknade i resan hann vi också besöka Cape Point, se babianer, träffa pingviner och apor, besöka ett akvarium, shoppa vid Waterfront, båttur i en vik för att se mängder av sälar, besök på en marknad, spana efter valar, besöka en nöjesplats och för Resårerna en rundresa i vindistriktet runt Stellenbosch.

P1010408
P1010321
IMG_0955
IMG_0954
IMG_0956

Jag vill ge en stor eloge till föreningen Sofiaflickorna som satsade på att en grupp flickor, tränare och ledare från föreningen fick möjlighet att delta vid detta evenemang. Tillsammans med GF Resårerna, en seniorgrupp som varje år reser till olika festivaler utomlands för att genom uppvisningsgymnastik inspirera andra att gymnastik är till för alla, har vi varit ett oslagbart team. Det är en fröjd för oss seniorer att se de unga växa in i uppgiften med att ta eget ansvar under tiden som projektet utvecklats fram till resan och under dess schemalagda dagar på plats. De unga får oss seniorer att hitta tillbaka till lekfullheten och våga tänja våra invanda gränser hur allt ska vara. Att vi uppträder i fotbollsbyxor och dito tröja för att skapa en helhet under föreställningen har varit en inre resa om hur man kan och bör se ut som seniorer som vi brottats med. Att planera och sy rekvisita har förstärkt gruppkänslan. Att också lyssna in ungdomarnas musikval har varit berikande. Våra damer som tolkade Swedish House Mafia vid sin DJ-plint fick en liten funclub på köpet. Det var två tyska killar som absolut ville bli fotograferade med sina idoler.

IMG_1089
IMG_0905

Gym for Lifes stora vinnare är ändå Sydafrika, med deras lokala organisationskommitté som stod för det vänliga värdskapet med utsökt mat, boende och logistik under evenemangsdagarna. Dessutom alla föreningar från Sydafrika som deltog och var dagarnas stora inspiratörer genom sina fantasifulla uppvisningar. Medryckande musik, rytmer, rörelseglädje och utstrålning, gymnaster i alla åldrar samt kreativ koreografi, ”man tager vad man haver” som Cajsa Warg sa på sin tid. Färgglada sopborstar, paraplyer och färgpytsar som pallar är några exempel. Men även mer krävande koreografi och teman interagerade med varandra. Polissirenen, när streetgruppen gjorde entré vid vårt Communitybesök, gav en klar introduktion till de kommande tablåerna som bara de som vet koderna på gatan kan uttrycka på ett genuint sätt. Lysande!

P1010431
IMG_0996
Foto: Ingrid Sandin
P1010430

Fantastiska uppvisningar med duktiga grupper har pågått under tre dagar både i hallen, i ett köpcenter och vid sex olika Communitycenters. Dessa besök med ”get together-teman” gjorde stort intryck där våra olika livsvillkor blev tydliga vad det gäller materiell utrustning men där våra möten mellan individerna vi träffade blev desto rikare. Vår särskilda uppvisning för dessa tillfällen väckte stor uppmärksamhet och spontana reaktioner. Vad vi fick höra av en taxichaufför så hade TV sänt ett klipp från köpcentrat där vi varit med på bild. Sofiaflickornas glada clownprogram, Resårernas tolkning av Not a sinner nor a saint samt det gemensamma programmet Maracas gjorde succé.

IMG_1091
IMG_1088

En reflektion jag gör är att många internationella grupper driver den elitistiska perfektionismen eller det spektakulära uttrycken i kostym, krävande musik och rörelser så långt att alla delar tar ut varandra. Dramatiken blir till antiklimax. Ett sätt att känna av stämningen är att titta och lyssna på publiken. Gladiatorförtjusning vid hisnande övningar eller deltagande handklappningar, visslingar, rörelser och hejarop vid medryckande musik och program eller lågmälda applåder talar sitt tydliga språk. Den farliga kittlingen i våghalsigheten får aldrig vinna över sunt förnuft och säkerhet. Barn och ungas tillit till vuxna och barnens oförmåga att bedöma framtida men får aldrig utnyttjas för att locka publiken till en stunds förströelse.

IMG_1010

Sydafrika var bäst på att hitta nerven hos publiken, men även Sofiaflickorna och Resårerna med sin lågbudgetuppvisning med mycket kärlek i både koreografi, deltagare och rekvisita fick hela salen att gunga. Låt oss inspireras av de sydafrikanska grupperna eller lyda det råd som en av organisatörerna gav när hon var tvungen att meddela att highheels inte var tillåtet på Galakvällens efterföljande party för att skona hallgolvet – vi afrikaner går gärna barfota för att stå med fötterna på jorden.

Vi har en stor uppgift i Sverige att sätta uppvisningsgymnastiken på kartan. Tillsammans med Gymnastikförbundet som sanktionerat denna resa hoppas jag att vi kan sända fler grupper på olika evenemang runt i världen. Sverige representerade med en grupp, så gjorde även Danmark, Finland två grupper, Norge fyra grupper, Tyskland sex grupper, Schweiz tio grupper och Sydafrika 26 grupper vilket inte är så konstigt eftersom de var värdland.

Under hösten hoppas Sofiaflickorna och Resårerna att få möjlighet att visa upp programmet på hemmaplan. Vi har också planer på att mobilisera de föreningar som är intresserade av uppvisningsgymnastik så att vi kan ta upp utmaningen att få flera föreningar att sända grupper till olika evenemang och att vi också ska kunna stå som värdar för ett utbyte, en bra utmaning för att utveckla uppvisningsgymnastiken men också för att tänka generationsöverskridande.

Ett stort tack till Gymnastikförbundet som sanktionerade resan, Sofiaflickorna, dess ledare och härliga gymnaster och till alla Resårer för en rolig och intensiv vecka tillsammans.

IMG_1029

Ett stort tack till South African Gymnastics Federation, City of Cape Town och FIG Gymnastics For All Committee som gjorde detta evenemang möjligt och vi ser fram emot den tredje Gym for Life i Norge 2017.

P1010293 - version 2

Birgitta ”Bia” Persson, ordförande i Resårerna och Head of Delegation för denna resa.

IMG_1120
Faktaruta

The 2nd World Gym for Life Challenge 2013 in Cape Town, South Africa är slut och Österrikes grupp TS Goetzis Zurcaroh har belönats med World Group Champion och tagit emot Bruno Granditroféen. Ca 1500 gymnaster i 69 uppvisningsgrupper från 19 länder, som representerade alla kontinenter, har deltagit i detta contest. Av dessa grupper fick 14 st guldmedaljer, 29 grupper fick silvermedaljer och 26 grupper bronsmedaljer. Bedömningarna genomfördes inom fyra olika klasser som: stora grupper med redskap, stora grupper med gymnastik och dans, små grupper med redskap och smågrupper med gymnastik och dans i sina program. The City of Cape Town and the South African Gymnastics Federation har varit värdar för evenemanget i samarbete med FIG Gymnastics For All Commitee.

Om att nosa med kameran

IMG_0726

Den fotografiska friheten

Sedan hunden Felix kom in i mitt liv för två år sedan har han hjälpt mig att inte bara röra mig framåt i omgivningarna för att träna, utan han har också fått mig att se vad som finns vid vägrenen. Vi promenerar mycket tillsammans och eftersom han gärna vill nosa, och ibland extra länge, har jag tillfälle att nosa på mitt sätt med kameran. Jag förundras varje dag över den rikedom som finns och vilka vackra mönster och färger varje enskild individ har. Jag använder min Iphone 5 som jag alltid har med mig och den fotografiska möjligheten har öppnat ett helt nytt arbetssätt för mig.

När jag på förhand vet att jag ska fotografera och vill ha en bättre teknisk kvalitet på bilderna tar jag med min Lumix GF3 som är en liten systemkamera som ryms i handväskan. Den stora systemkameran med sina olika objektiv använder jag alltmer sällan. Med appar i telefonen kan jag redigera bilderna direkt och lägga upp dem på sociala medier när de är aktuella. Jag har på så sätt gjort arbetet på plats, vilket passar mig utmärkt. Stämningen, bildspråket i presentationen och inspirationen till varför jag tog bilden hänger kvar. En stund vid en fikapaus eller varför inte under resan på tunnelbanan är utmärkt tid att göra det roliga redigeringsjobbet. Visuell kommunikation gör mig glad. Jag behöver inte veta vad det är för växt när det gäller bilder, det är inte för att katalogisera arter jag fotograferar, snarare för att samla mönsterintryck och kunna se delar av mönster, en arbetsmetod jag lärde mig som ”textilare” på 1970-80-talet. Texter använder jag för reflektion och fördjupning av ämnen men de kräver en annan insats från min sida, ett område som jag också älskar. Bilder och texter är storheter var för sig och ibland lysande tillsammans.

"Blomkramare" med underbart vackra ben.

IMG_0724

Stunder att ta tillvara

IMG_0686

Stilla stund vid stranden. Tid för reflektion. Tankarna böljar som sjögräset under vattenytan. Nyfikenhet. Lyckan att få lära sig något nytt, att upptäcka nya utmaningar. Tålamod. Träning. Vila. Resultat, både bra och mindre bra. Att både kunna ge och ta emot. Belöning. Att upptäcka stenens nervtrådar är livets essens.