Kategoriarkiv:Släktforskning

Brännkyrka hembygdsförening 75 år 2016

Att fira något är en anledning att träffas under trevliga former. I söndags, den 25 september, firade Brännkyrka hembygdsförening sina 75 år på hembygdsgården Lerkrogen, med mingel till musik av Herrängens Brassensemble, lotteri, tipspromenad och servering av kaffe och tårta. Inne i huset visades bildspel ur föreningens arkiv och ett antal miniföreläsningar genomfördes som, Brännkyrka hembygdsförening och dess tillkomst, Brännkyrka hembygdsdräkt, Älvsjö gård och Slaget vid Brännkyrka.

img_8149
img_8151

Jubileumstalet hölls av föreningens ordförande Anita Lundin i den lummiga trädgården där många besökare samlats för att hylla jubilaren. En av dessa som tog till orda var Hägerstens hembygdsförenings ordförande Birgitta Biesheuvel som överräckte ett blomsterarrangemang tillsammans med vänliga ord från en systerförening som huserar i samma hus. Ceremonin avslutades med en gemensam alkoholfri skål och en fanfar av Herrängens Brassensemble värdig jubilaren.

img_8152
img_8153

Lerkrogen är en mötesplats som ligger ett stenkast från Älvsjö station och centrum. Ett landmärke som ingen undgår att se som går på Götalandsväg. Ett landmärke med innehåll som bygger en bro mellan det moderna Älvsjö som växer fram och den gamla trädgårdsstaden och de äldre områdena i Brännkyrka som viskande berättar hur det var en gång.

Brännkyrka hembygdsförening är en modern hembygdsförening i en storstad, som bedriver en omfattande ideell verksamhet som det går att ta del av. Dessutom finns ett arkiv som omfattar både böcker, skrifter och bilder.

Varje år ger föreningen ut en årsskrift som ingår i medlemsavgiften men som också kan köpas. Årets titel är ”Genom linsen – bilder från bygden”.

Men som alla vet. Det blir inget firande om det inte finns medlemmar som ställer upp och planerar och verkställer på plats. Själv satt jag i rummet som används för att berätta för skolbarn hur det var att gå i skolan förr i tiden. Min uppgift för dagen var att dela ut årsskriften till de medlemmar som kommit till festdagen. Härliga möten, nya berättelser, nya innevånare som vill veta mer om den plats de flyttat till, samtal som aldrig sinar. Det är dessa möten som gör att en förening utvecklas och att ett medlemskap känns värdefullt.

img_8154

Alla som deltog i arbetet med att skapa denna minnesrika dag i Brännkyrka hembygdsförenings historia bjöds på smörgåstårta och eftersnacket drog igång direkt. Det var ett glatt men trött gäng som mycket nöjda delade med sig av sina minnen från dagens insatser.

Ett tecken på att Lerkrogen är en mötesplats i tiden är att den också har blivit utsedd till ett PokeStop, en plats för de som spelar PokemonGo att samla bollar och Pokemoner på. Själv lyckades jag samla många bollar under dagen.

img_8155

För mer information om föreningen sök på Brännkyrka hembygdsförening på Internet så kommer du till föreningens sida på Sveriges Hembygdsförbund webbplats. Föreningen finns även på FaceBook.

Ellis Island

Jag närmar mig Frihetsgudinnan vattenvägen. Så gjorde även min fars kusins man som emigrerade till Amerika 1923. Sverige var fattigt och det var ont om mat. De som lämnade Sverige var den sista vågen av utvandrare.

Resan gick med Svenska Amerika Liniens S/S Drottningholm från Göteborg direkt till New York. Svenska Amerika Linien blev länken mellan barn och barnbarn till de som tidigare utvandrat till Amerika och som nu återvände som turister till fäderneslandet. Andra reste för att hälsa på sina släktingar i Amerika.

Vad tänkte min fars kusins man när Frihetsgudinnan, symbolen för det nya landet, dök upp vid horisonten? Vad föregick beslutet att resa, hur resonerade han med sin hustru, hur hanterade de all osäkerhet om framtiden och varifrån kom drivkraften att fatta beslutet om att resa till Amerika? Mycket är höljt i dunkel.

Efter mötet med Frihetsgudinnan år 1923 angjorde S/S Drottningholm hamnen i New York. De som ämnade immigrera fick åka färja ut till Ellis Island. Den plats där immigranter blev registrerade. Ellis Island har ett öppet arkiv på Internet där det går att söka efter personer som anlänt den här vägen till Amerika. Här hittade jag min pappas kusins man i inskrivningsliggaren. Jag kan nu konstatera att det jag hört i berättelser vid släktmöten sedan jag var liten, om att han lämnade sin hustru och reste till Amerika, stämmer.

Kanske var det hans svåger som inspirerat honom att resa till Amerika. Den nyanlände uppgav som slutdestination att han skulle besöka sin svåger. Han kom aldrig tillbaka. Han träffade aldrig sin hustru igen.

Vi kan läsa om olika människoöden i litteraturen och forska i arkiven för att få veta mer om de som emigrerade och den tid de levde i. Vi kan också besöka platser för att själva komma närmare historien. Det är därför jag som turist i New York vill göra min tur till Frihetsgudinnan från vattnet för att skapa ramar till berättelsen. Fortfarande kvarstår många frågor, vart tog släktingen vägen efter att han lämnat Ellis Island och hur väl stämmer de andra pusselbitarna jag hört berättas? De återstår att utforska, något jag ser fram emot att kunna göra bit för bit. En del av min egen bildningsresa, en del av min egen historia.