Kategoriarkiv:Ny teknik

Balkongen sommaren 2020 Kapitel 1 28 maj – 11 juni

28 maj

Först idag har ett hörn av balkongen blivit klar. Eller snarare en massa nya härliga växter har flyttat in. I år är det mest ätbart. Förstår att jag inte blir självförsörjande, men att odla ligger ju liksom i tiden. Men en annan viktig faktor är att jag inte kommer att vara bortrest så då kan växterna få sin dagliga omsorg och jag vågar experimentera mer.

Två sköna damer har flyttat in ”Törnrosas kjortel” och den doftande rosen ”Lady Emma Hamilton”. Inspirerad av trädgårdsprogrammet Karl Fredrik på Österlen på TV4. Det bådar en spännande sommar.

29 maj

Jag förundras över hur vacker en rosknopp kan vara.

1 juni

Nu har den första rosen slagit ut och en hortensia flyttat in som morsdagsblomma.

Hortensia

2 juni

Vaknar tidigt. Styr mina steg till balkongen för att titta till min miniträdgård. Där står den, fullt utslagen, rosen, Lady Emma Hamilton, den bländar mig. Doftar ljuvligt men hur delar jag upplevelsen till mina vänner. Det får bli några bilder som visuell kommunikation.

Lady Emma Hamilton

Den japanska delen av balkongen börjar ta form. En japansk lönn ”Moonrise” i skiftande nyanser gult-orange-grönt har hittat sin plats i hörnet.

”Moonrise” japansk lönn

Att ta närbilder, att krypa riktigt nära växter och blommor, öppnar helt nya rum. Jag har köpt färdiga plantor, olika sorter, som jag ska försöka sköta om efter bästa förmåga här på balkongen i sommar. När jag tittar närmare på en aubergine som flyttat in ser jag till min förtjusning att den redan har två välutvecklade frukter.

Aubergine

3 juni

Hittar knoppar på två övervintrade clematisplantor.

Clematis

Idag kom den, boken jag längtat efter. En högtidsstund på balkongen tillsammans med rosen Lady Emma Hamilton och levande ljus när bokpaketet öppnades. Boken om Wanja, ett färgstarkt designliv med text av Kerstin Wickman och som följs av en utställning på Marabouparken från den 6 juni.

Boken om Wanja

4 juni

På ena kortsidan av balkongen, där miniträdgården är, har jag ställt en skärmvägg från IKEA. Det går att haka på krokar, klämmor och små burkar i perforeringen. Köpte denna extra vägg för ett år sedan, för att organisera arbetsplatsen i lägenheten bättre. Eftersom jag inte kommit till skott med den idéen fick arrangemanget en funktion på balkongen i stället. Jag sätter upp de olika växternas beskrivningar för att lätt kunna ta del av information om respektive planta. Får även verka som klättervägg för några växter. Vi får väl se hur det kommer att gå när grönskan tar fart.

Klättervägg, informationstavla

Det finns en projektplan med den här bloggen och speciellt det här blogginlägget som hela tiden växer eftersom tiden går. Jag befinner mig i nuet men kommer framöver kunna reflektera över det som skrivits här över tid. Det innebär att det som är skrivet hela tiden kommer att revideras utifrån mitt vardagsliv i dessa Coronatider.

Den sociala distanseringen tar sig olika uttryck och för att bättre kunna hantera den förändringen genomför jag en Webbkurs i Digital Facilitering . Det hjälper mig att fokusera på framtiden och som jag hoppas i mina göranden framöver också kan hjälpa andra.

Till lunchen använde jag lagerblad i matlagningen och sallad. Tomaterna är underbart goda och mognar i takt med våra måltider.

Tillbringade eftermiddagen på balkongen med att jobba med en uppgift för kursen. Växternas liv så nära ger mig lugn och ny kraft.

5 juni

Trädgårdsnejlikans blommor slår ut en efter en.

Trädgårdsnejlika, Dianthus caryoohyllus

Förra året hade jag få växter. Köpte en pelargon Mårbacka XXL som glänste i full prakt och tog mycket plats. Jag tog inte vara på den i höstas utan pelargonen har fått övervintra på den inglasade balkongen och vissna ner totalt. Men ett pyttelitet grönt skott mitt i den för övrigt knastertorra växten hittade jag vid vårstädningen av balkongen. Nu gör jag experimentet med skottet för att se om det vill växa.

Tänker på dagens positiva överraskning. Ett zoommöte som jag trodde skulle bli en envägsföreläsning blev en föreläsning och ett möte mellan forskare och slöjdare med Mia Lindgren om hennes helt färska uppsats Pastorala ideal inom slöjd. Utan den digitala tekniken hade jag aldrig träffat dessa personer som delar mitt intresse. Podden Hemslöjdens historia är min ingång här.

6 juni Sveriges nationaldag

Lunch på balkongen. Ute regnar det men i miniträdgården vattnar jag med omsorg växterna som bringar energi och glädje.

Sveriges nationaldag. Kungen håller tal från slottet utan närvarande publik. Hunden Felix vinkar från den inglasade balkongen till de grannar han känner.

Rosen Lady Emma Hamilton avger en diskret underbar doft när man kommer henne nära

Det finns tid att ägna sig åt matkompositioner.

Rosen Lady Emma Hamilton

7 juni min födelsedag

Inväntar, i svagt ljus på balkongen, att nationaldagen ska övergå i min födelsedag. Efter den sena kvällspromenaden med Felix lekte jag med en halsduk. Försökte Linda den runt håret lite nonchalant och vips blev det en liten hatt. Jag gillar hattar när det är fest och nu är det ju strax min födelsedag så varför inte lite bus på balkongen. Det är inte alltid det går att fånga glimten i ögat men här blev det en bonus.

Så har en fridfull natt övergått till dag och jag vet att jag nu är 73 år. Familjen grattar på morgonen och via FaceTime på promenaden med hunden Felix. En underbar morgon. Eftersom balkongen är inglasad är det viktigt att så fort som möjligt titta till alla växter eftersom värmen stiger fort när solen tittar fram. Jag drar för ett vitt duschdraperi för solsidan och skjuter fönsterrutorna så det blir luftcirkulation i rummet. Därefter vattnar jag de växter som börjar se tagna ut. Jordgubbarna växer till sig och salladen är fortfarande på topp.

Under dagen har jag haft stunder på balkongen där jag läst hälsningar från vänner på Facebook. Det är som en resa i tiden. Minnen från olika arbeten, möten, släkt och vänner från hela livet gör sig påminda med en hälsning. Det är underbart. Jag skriver ett tack som ett svar på att vi möts ett ögonblick på nätet, att vi ser varandra mer bildlikt är fysiskt.

Passerar på hundpromenaden ett utrymt dagis som snart ska ersättas med ett nytt. Vid väggen växer akleja. En växt som påminner om mitt tidigare liv med villa och egen trädgård i en kärleksfullt ritad och byggd trädgårdsstad. Där arkitekterna har haft invånarnas bästa för ögonen.

Akleja

8 juni

Är inbjuden till min bästa barndomsvän Barbro som fortfarande bor kvar i barndomskvarterens trädgårdsstad. Vi träffas i den vackra och välvårdade trädgården på Coronaavstånd och min födelsedag firas med lunch och i present fick jag en gurkplanta till min balkongodling. Med mig hem fick jag också en bit rostigt nät av armeringsjärn som Barbro monterat ner. Fann en värdig plats direkt på balkongen där klätterväxterna kan klänga när de får fart.

På kvällen lät jag mig inspireras av Karl Fredrik på Österlen som talade om hortensior. Den jag fick av min man på mors dag är så vacker.

Hortensia

11 juni

När vi äldre förväntas hålla oss undan folksamlingar så är det lätt att motionen blir lidande. För min egen del får jag min dagliga promenad fyra gånger om dagen med hunden Felix. Men en liten behändig cykelmaskin på balkongen sätter fart på blodomloppet när det blir för mycket stillasittande.

Mina stunder på balkongen fortsätter i nästa inlägg. Balkongen sommaren 2020 Kapitel 2.

Fällan håller på att slå igen

Något som före sociala mediers tid var ett samtalsämne, något vi ibland förundrades över och som sedan marknadsförare hakade på, har idag tappat sin charm och spänning när sociala medier kartlägger allt vi lägger lite mer uppmärksamhet på. Förr kunde det vara intressant att upptäcka att alla var gravida när man själv var det eller att det fanns väldigt mycket små röda bilar på vägarna när jag själv var i köptagen. Så klart att det gick att vetenskapligt förklara hur det kunde vara så och det är ju grunden för hur mycket upprepande reklam fungerar. Men det ena är det egna sökandet efter något speciellt som faller i smaken. Det andra är att bli så påverkad av upprepad reklam att man blir en ofrivillig  konsument.

Det som nu sker i sociala medier är att allt du lägger uppmärksamhet på registreras och börjar förstärkas med reklam, sidor, texter osv. Jag deltog för en vecka sedan i en workshop för pensionärer i samtida dans vilket har givit mig mycket tillbaka personligt i form av samtal och rörelser. Jag är glad, ja rent ut sagt stolt, för att jag valde att delta i evenemanget som anordnades av Riksteatern och genomfördes på Artipelag. Nu får jag information om föreställningar i samtida dans, koreografer osv. från alla håll och kanter. I det här fallet är det bara intressant och har lett till att jag bokat biljett till en föreställning med efterföljande samtal. Reklamen har fungerat.

Däremot är det ingen magi längre, i och med att metoden är avslöjad, att jag bara ser samtida dansföreställningar över allt när jag vet att en stor del har genererats av mina sökvanor inför workshopen jag deltog i. Även det jag upptäcker i vanliga media och på stan har tappat sin lyskraft och känslan av att vara förföljd ligger närmare än att vara förundrad.

Men vad händer den dag jag vill göra ett reportage om någon tveksam verksamhet? Naturligtvis kommer jag då att överösas av kopplad information till detta. Registreringen av mina sökvanor gäller ju inte bara harmlösa produkter utan även tveksamma ideologier. Fällan håller på att slå igen. Kan vi stå emot alla beten. Hur blir vi medvetna om dessa faror som lurar som vargen i Rödluvan?

Brännkyrka hembygdsförening 75 år 2016

Att fira något är en anledning att träffas under trevliga former. I söndags, den 25 september, firade Brännkyrka hembygdsförening sina 75 år på hembygdsgården Lerkrogen, med mingel till musik av Herrängens Brassensemble, lotteri, tipspromenad och servering av kaffe och tårta. Inne i huset visades bildspel ur föreningens arkiv och ett antal miniföreläsningar genomfördes som, Brännkyrka hembygdsförening och dess tillkomst, Brännkyrka hembygdsdräkt, Älvsjö gård och Slaget vid Brännkyrka.

img_8149
img_8151

Jubileumstalet hölls av föreningens ordförande Anita Lundin i den lummiga trädgården där många besökare samlats för att hylla jubilaren. En av dessa som tog till orda var Hägerstens hembygdsförenings ordförande Birgitta Biesheuvel som överräckte ett blomsterarrangemang tillsammans med vänliga ord från en systerförening som huserar i samma hus. Ceremonin avslutades med en gemensam alkoholfri skål och en fanfar av Herrängens Brassensemble värdig jubilaren.

img_8152
img_8153

Lerkrogen är en mötesplats som ligger ett stenkast från Älvsjö station och centrum. Ett landmärke som ingen undgår att se som går på Götalandsväg. Ett landmärke med innehåll som bygger en bro mellan det moderna Älvsjö som växer fram och den gamla trädgårdsstaden och de äldre områdena i Brännkyrka som viskande berättar hur det var en gång.

Brännkyrka hembygdsförening är en modern hembygdsförening i en storstad, som bedriver en omfattande ideell verksamhet som det går att ta del av. Dessutom finns ett arkiv som omfattar både böcker, skrifter och bilder.

Varje år ger föreningen ut en årsskrift som ingår i medlemsavgiften men som också kan köpas. Årets titel är ”Genom linsen – bilder från bygden”.

Men som alla vet. Det blir inget firande om det inte finns medlemmar som ställer upp och planerar och verkställer på plats. Själv satt jag i rummet som används för att berätta för skolbarn hur det var att gå i skolan förr i tiden. Min uppgift för dagen var att dela ut årsskriften till de medlemmar som kommit till festdagen. Härliga möten, nya berättelser, nya innevånare som vill veta mer om den plats de flyttat till, samtal som aldrig sinar. Det är dessa möten som gör att en förening utvecklas och att ett medlemskap känns värdefullt.

img_8154

Alla som deltog i arbetet med att skapa denna minnesrika dag i Brännkyrka hembygdsförenings historia bjöds på smörgåstårta och eftersnacket drog igång direkt. Det var ett glatt men trött gäng som mycket nöjda delade med sig av sina minnen från dagens insatser.

Ett tecken på att Lerkrogen är en mötesplats i tiden är att den också har blivit utsedd till ett PokeStop, en plats för de som spelar PokemonGo att samla bollar och Pokemoner på. Själv lyckades jag samla många bollar under dagen.

img_8155

För mer information om föreningen sök på Brännkyrka hembygdsförening på Internet så kommer du till föreningens sida på Sveriges Hembygdsförbund webbplats. Föreningen finns även på FaceBook.

Night of Writing Dangerously, San Francisco 20 nov 2011 #NaNoWriMo

For the fifth consecutive year in November, I participated in NaNoWriMo, National Novel Writing Month. A project organized by the Office of Letters and Light, a nonprofit organization. The project inspires children, youth and adults to write around the world. This year is the first year I went in the goal of writing 50,000 words during November, which I’m proud of.

A contributing factor was that I attended the Night of Writing Dangerously in San Francisco in November. There I met more than 200 other writers, we wrote together and celebrate that we, Write-a-thon attendee, jointly donated money to the classroom-based Young Writers Program so it will be developed.
You can read about the meeting on the following blog.

National Novel Writing Month’s Night of Writing Dangerously

NaNoWriMo is a personal challenge of creative expression that requires discipline. But you’re not alone. You share your trials and tribulations with others around the world in an daily ongoing dialogue. The dialogue is either done quietly, knowing the other’s out there doing the same as you do. Or active on the Internet and at meetings. It’s great.

Now I sit with a script to be processed, a task I like.  I am already looking forward to November 2012.

#gillaboken Gilla!

Erik Wagner, Brit Stakston, Anna Söderberg

Det är en onsdagskväll i september år 2011 och jag befinner mig på Medborgarplatsens bibliotek, som ligger i hjärtat på söder i Stockholm. Jag är här för att delta vid lanseringen av boken Gilla! med underrubriken Dela engagemang, passion och idéer via sociala medier. Författare till boken är mediestrategen Brit Stakston. Boken är i första hand skriven för människor engagerade i civilsamhället, men är lika aktuell för alla som vill veta mer om sig själv i relation till sociala medier.

Många mobiler syns i vimlet. Publiken är van att använda sociala medier. De tar bilder och delar nu med sig till de som inte är där.

Jag köper boken och hinner bläddra i den en stund innan presentationen börjar. Inledningen ger mig hopp, där skriver författaren: ”Det här är boken för dig som vill förändra”.

Presentationen sänds direkt och filmen går också att titta på i efterhand på förlaget Idealistas webbplats.

Väl hemma på min kammare har jag läst boken och funnit den aktuell och användbar.

Jag befinner mig själv som förtroendevald ledare i flera organisationer och känner mig ofta väldigt ensam när jag försöker tala om sociala medier. Det finns ingen tidigare erfarenhet att relatera till när det gäller den här formen av kommunikation. Däremot är det lättare att ta till sig det som skrivs i alla artiklar som talar om hur farligt och hotfullt det är att finnas med i de sociala medierna. Dessa frågor om olika hotbilder ska vi ta på största alvar men för att kunna göra det behöver vi veta mer om oss själva och hur vi kommunicerar i den kontext som artiklarna handlar om.

Ett kapitel i boken som jag fastnar för är Intern förankring. Kanske går det i boken att hitta nyckeln till dörren för de som intagit ”de över bröstet korslagda armarnas inställning”, kroppsspråk som visar på de hinder och kommunikationsproblem som uppstår när sociala medier förs på tal.

Jag vill tillsammans med andra människor, i samtalets form, vandra runt i den graf av fyra rum som finns i boken på sidan 117. Grafen hjälper oss att navigera i vår egen värld och ger oss en chans att reflektera över var vi själva befinner oss på skalan mellan analoga/digitala värderingar.

Grafen underlättar för oss att gradera våra digitala vanor för att till slut se var vi finns i förhållande till dessa båda axlar och till varandra i vår organisation.

Vad är det för skillnad på att vara professionell, personlig eller privat på de sociala medierna?  Att svara på den frågan och många andra är en förutsättning för att kunna bygga vår egen och vår organisations digitala kommunikation med omvärlden på ett respektfullt sätt. Utvecklingen inom området pågår något som vi alla på olika sätt är inblandade i vare sig vi vill eller ej, men det underlättar att vara med på tåget för att kunna påverka beslut som berör oss.

Brit Stakston har med sin bok lyckats avmystifiera sociala medier och för tillbaka frågorna till individnivå.

Boken har ett genuint upplägg i bästa folkbildningsanda. Gilla! är en ”fysisk bok”.  Erik Wagner på Idealistas förlag har bidragit med kommentarer och diskussionsfrågor i boken.  Innehållet i boken lyder under Creative Commons-licensen.  Presentationen av boken finns som introduktionsfilm på förlagets webbplats och boken lanserades på ett folkbibliotek.

En viktig bok att läsa och prata om i olika sammanhang. Möjligheterna är många, våga gå vidare med Gilla! som bas.

Boken är utgiven på Idealistas förlag, ett nystartat förlag som intresserar sig för idébundna organisationers sätt att arbeta och vill lyfta fram skillnaden mellan att leda en förening och att driva ett företag.

Molnet

Jag har städat skrivbordet. Skrivbordet som metafor leder mina tankar till en fysisk arbetsplats som bör befolkas mellan 9 – 17, fem dagar i veckan. Vad jag i verkligheten har gjort är att jag rensat skärmen på min MacBook Pro så att den ska ha den inbjudande och tilltalande yta jag behöver för att arbeta med olika projekt. Metaforen överensstämmer bra med mitt tidigare liv och faktiskt en del med mitt nuvarande trots att vi länge pratat om det papperslösa samhället. Att jag fortfarande sorterar papper i pärmar och även filer i mappar på datorn är också en kvarleva. För att skapa ordning i arbetet kring det fysiska skrivbordet får jag nog leva med att fortsatt sortera papper men när det gäller filerna är de idag sökbara på datorn och jag skulle egentligen inte behöva ägna någon tid åt lagringen. Arkiveringen sköter den tidsinställda backupen utifrån sitt förinställda schema. 

Det är svårt att ändra invanda beteenden. Idag handlar skrivbordet om något annat, det är en portabel mötesplats, det är platsen som möjliggör mina möten med andra, både vad gäller arbete som kontakter med mina vänner. Jag har blivit medveten om att jag nu håller på att flytta ut i molnet, det låter så befriande. Genom att arbeta med denna blogg, LabforCulture, Facebook och Twitter har jag sedan länge tagit steget från den stationära och även bärbara datorn genom min Iphone till molnet utan att reflektera närmare kring detta annat än hur jag vill lämna ut mig själv och hur andra uppträder. Men även frågor om vad jag får göra och inte får göra upptar mina tankar. Att Iphone-familjen och alla applikationsutvecklare öppnat möjligheter för enkel kommunikation i dessa miljöer var jag än befinner mig, har successivt gjort mig djärvare och friare.

Nu håller jag på med nästa fas att medvetet ta steget ut i molnet med just sådana projekt som tidigare arkiverats i filer på backupen och som förutsätter att jag finns vid en stationär eller bärbar dator. Flera av mina nya projekt kommer att ligga i molnet som i mitt fall finns i USA och vips är jag tillbaka till verkligheten, det finns en fysisk plats som faktiskt kan försvinna och ställa till bekymmer. Men en snabb riskanalys säger mig att det kan lika väl ske en brand i lägenheten och förgöra mina pärmar, arkiv och dator som att stora serversystem slås ut totalt.

Den senaste tidens diskussioner i media om faran med Internet, Google, Facebook och vår naivitet i att lämna ut oss på Internet triggar mig snarare att våga gå vidare än att ägna mig åt återhållsamhet. Missförstå mig rätt. Att använda Internet är inte det samma som att bli ansvarslös, utan snarare manar de nya möjligheterna med Internet oss att ta mer ansvar, både för vårt eget handlande men också för sådant som vi ser är fel, det vill säga vi är alla ansvariga för att Internet som vi använder och utvecklar inte ska missbrukas. Men det innebär att vi måste våga kliva fram i ljuset och vara med och påverka på olika sätt.

Att kunna ha tillgång till Internet där jag befinner mig är en förutsättning för min verksamhet. Frågan har varit ett praktiskt forskningsprojekt för mig sedan mitten av 90-talet då jag tillsammans med Anita Lundin skrev boken Distansarbeta i framtidens It-samhälle. Att kunna fånga tankar och vara delaktig i samtal där jag befinner mig både i det fysiska mötet som över Internet är ett naturligt sätt att förhålla mig till problemlösning och verksamhet. Då först går det att kombinera alla delar i mitt liv till en helhet som ser och sett olika ut över tid. Olika mötesplatser tillgodoser dessa behov av både profession och avkoppling. Även på Facebook handlar mitt liv om kvalitet.

Podradio

Jag lyssnar på podradio i min iphone. Podradio, vilket härligt ord, både gammalt och nytt i samma ord. Jag lyssnar på årets sommarprogram i bilen när jag åker till och från mitt arbete i Uppsala. Jag hinner höra ett program plus bonusprogrammet under en enkel resa. Hamnar jag i bilkö, vilket är mer regel än undantag, vill jag ogärna lyssna på två program efter varandra, det behövs tid att reflektera över det jag hört, så nästa program får vänta. När programmet börjar upplyser en vänlig röst mig om att musiken är nerkortad på grund av upphovsrättsliga skäl. Det passar mig och jag får ändå höra tillräckligt för att förstå vad sommarprataren för det mesta haft för syfte med låtvalet.

Jag tycker om att höra människor berätta om sina livsöden. Senast lyssnade jag på Maria Akraka som på ett tilltalande sätt beskrev idrottens betydelse för hennes liv och utveckling. Hon berättade vad idrotten skapat för möjligheter för henne att få resa ut i världen och möta människor från andra kulturer. Det är en idrottens erfarenhet jag delar med henne, däremot kan jag inte mäta mig med hennes idrottsliga prestationer.

Programmen har också en folkbildande uppgift. Karin Johannissons program handlade om hennes forskning kring tårar och gråtens betydelse i en historisk utveckling och även om sömnen och olika sömnvanor beroende på den tid och kultur vi lever i.

Höstens tröttsamma resor när jag arbetspendlar är därmed räddade. Med iphonen fylld med en bukett intressanta personer som berättar sin historier för mig i podradion blir restiden uthärdlig.

Obs, bilen på bilden och min bil har inget gemensamt mer än den ferrariröda färgen.

Mobilnostalgi

Tittade igenom min samling med gamla mobiltelefoner häromdagen och hittade denna Nokiamodell 8110 som jag fortfarande tycker är den snyggaste mobiltelefon som gjorts. ”Bananmodellen” kom 1996 och var ergonomiskt utformad för att passa ansiktets form. Telefonen användes också i den första Matrix-filmen.