Balkongen sommaren 2020 Kapitel 6 1 augusti – 31 augusti

1 augusti

En ny gurka i vardande.

Blåbärspaj med stil. Fika på balkongen.

Utflykt till Amerikaberget på Dalarö. Vacker utsikt över skärgården.

4 augusti

Semestern är slut. Bygget är igång. Larvfötter av stål gnisslar sin klagosång. Simskolan är över, nu är det gässen som plaskar vid strandkanten. Badplatsen städas.

Lyssnar på Ålevangeliet av Patrik Svensson. Vandrar utmed strandkanten och den del som ofta är lummig och sank. Typiskt ställe att leta mask på, men ofta en plats för myggor och andra insekter.

Ser hur någon som inte lämnat den torra stigen, letat mask med en käpp, tror jag för det passar så bra med historien jag lyssnar på. Författaren berättar när jag passerar platsen, om en fisketur med sin far med ål i sikte, och jag är i rätt stämning för hans minnen.

Min mor saftade och syltade när jag var liten. Det jag minns är att träsleven bar synliga spår efter bärens färger. Fick nyplockade blåbär av svåger och svägerska som jag med glädje förvandlade till fyllning i pajen och lite sylt och saft. Underbart att få färska bär. Ett stort tack!

6 augusti

Tiden går och Coronan sprider sig i världen, i Sverige ser vi en nedåtgående kurva, ser i flöden i sociala medier, på tv, i tidningar hur många verkar ta den utvecklingen med minskade fall och döda som att nu är allt som förr igen, fast kanske inte riktigt men i alla fall nästan, fast vi inte reser utomlands kan vi ju låtsas att vi festar runt på playan fast hemma i Sverige, vi träffar ju bara kompisar och de är ju inte sjuka de har ju testat sig, några i alla fall, äntligen kan vi träffa barnbarnen säger någon äldre i riskgruppen, men vi undviker att vara där mycket folk är säger andra i riskgruppen och letar sig fram i kanten på gång- och cykelvägen, eller stannar hemma på balkongen om de har någon, eller sitter bakom en plastskärm på boendet och vinkar åt besökare, eller åker till en syster i Skåne för hon har inte Corona, inte heller alla som åker samma tåg hej och hå, Tegnell säger att vi måste vara försiktiga, hålla avstånd och tvätta händerna, det är inte slut nu kommer troligen en våg två, skolan börjar snart, viss ökning bland unga, ska vi ha ansiktsmask eller inte, vad säger Trump, ja men honom kan vi ju inte lita på, men vad säger våra politiker, ingenting om någonting just nu det är ju semester men det har det varit länge nu, handlar mat på nätet, garderoben fylls med papperskassar, det gemensamma soprummet har aldrig sett så mycket förpackningar, många jobbar hemma, tycker det är bra några dagar i veckan men vill träffa kollegor på riktigt och inte som rörliga tavlor på zoom, kulturen bryter samman, kulturministern kommer snart med svar, idrotten planerar, idrotts- och kulturministern kommer snart med svar, entreprenörer kör transporter kors och tvärs och på tv sjunger vi allsång tillsammans med kreativa klipp, att sjunga i kör kan vara vanskligt, att träffas ute på distans är bättre än inne, riskgruppen döstädar, vi vill ju inte ligga anhöriga till last, secondhandbutiken meddelar att den har fullt för tillfället, ingen inlämning nu, vi åker till återvinningen och återbruket, sitter i kö för att bli av med rasket, snart är det höst och vinter då är det knepigare att träffas ute och att bo på landet, då ses vi på nätet och i rörliga tavlor utan kramar och kindpussar, vi kan ju skriva brev, eller fundera över nästa års odling på balkongen eller slå nya rekord i antalet böcker du lyssnat på eller läsa en gammal Kittybok som en tidsresa eller sticka dig en värmande tröja.

7 augusti

Blommorna på balkongen gör mig glad varje dag, men jag och ett gäng bladlöss för en daglig dialog om vad som är bra eller inte. När jag hittar ett gäng som tänker inta en rosenknopp blir det en tuff förhandling som slutar i en sommardusch av såpvatten. Favoritplatsen är annars auberginen. Om det inte vore för att den just nu har en så fantastisk frukt på gång skulle jag nog välja att avsluta vår bekantskap. Men nybadade i såpvatten härdar de ut eller har lyckats gömma sig för anfall från min sida och så där håller vi på ett tag till. Törnrosas kjortel är en rolig blomma. Först kommer en blomma, ur den växer en hoprullad kjortel med volang, sen slår kjorteln ut som en klocka och då fäller Törnrosa den till marken. Lavendeln har börjat vissna. Jag tar några torkade blommor, smular sönder dem och lägger på min koloni av bladlöss. Undrar om de gillar doften? Ja mycket får jag vara med om i miniträdgården på balkongen.

På sena kvällspromenaden med hunden Felix är jag alltid lite extra uppmärksam eftersom det ofta är lite folk i rörelse och lugnt. Jag har ofta sett en deckare på tv innan och är extra känslig för ljud eller rörelser i närheten. Eftersom jag bor mitt i en byggarbetsplats är inte belysningen den bästa. Bilar är parkerade på rad på gatan på ena sidan och på boendeparkeringen på den andra. Där har det förekommit en avancerad stöld av bildelar och jag vill inte gärna vara den som kommer i vägen.

Plötsligt hör jag hur en bildörr går igen. Inte slås igen utan bara stängs varligt. Det är ett särskilt ljud. Uppfattar att det kommer från boendeparkeringen. Tar chansen att titta lite när Felix stannar och nosar, det är inget konstigt att jag tittar efter vad han gör. Många bilrutor är tonade på passagerarplats men på förarplats går det att se om det sitter någon där. Ser inget avvikande. Tänker på Kitty, vad skulle hon ha gjort eller advokaten i Fearless, Emma Banville. Två orädda förebilder.

Vi fortsätter vår vanliga runda till sista fastigheten på gatan. Stannar en stund, Felix nosar och jag tittar ner mot parkeringen till Hökarängsbadet för där brukar det pågå kvällsaktiviteter ibland. Nu ser jag en fullmåne som speglar sig i Drevvikens vatten. Tar några suddiga bilder i mörkret. Vi vänder åter och när vi passerar samma ställe där jag tidigare hörde en dörr stängas hör jag nu en gäspning. Jag stelnar till. Felix nosar. Tittar åter igen på boendeparkeringen men ser inget onormalt. Sneglar tvärs över gatan. Där står en svart herrgårdsvagn med tonade rutor i baksätet men i framsätet anar jag en figur. Nu viskar jag till Felix att vi måste gå hem även om han inte hunnit kolla alla spännande spår. Vi går i samma takt som tidigare, men med fokus på att komma fram till porten så fort som möjligt utan att väcka uppmärksamhet.

Väl uppe spanar jag vidare från fönstret och ser då en man som kliver ur bilen och på ostadiga ben går över cykelbanan och upp i skogspartiet mot Nynäsvägen. Jag avskriver fallet som en person som blivit utkastad ur bostaden för att få tillbringa natten i bilen. Verkar inte utgöra någon fara för omgivningen.

10 augusti

Blir påmind om när Corona-epidemin började smyga sig in i mitt liv när jag håller på och packar upp toapapper. Tittar i min kalender. 5 mars var jag på ett styrelsemöte och där talade vi förnuftigt om Coronans spridning som det började skrivas och talas om allt mer i press och media. Vi hälsade med en vinkning med en bits avstånd. Det nya sättet att hälsa kändes ovant men också lite generande lustigt. Den 7 mars var det Mellofinal och evenemanget genomfördes med publik, vilket signalerade att det kanske inte var så farligt ändå. Den 8 mars satt jag ordförande vid ett årsmöte i en hembygdsförening. Jag försökte undvika närkontakt utan att verka allt för ohyfsad, men nu kändes det lite mer på allvar ändå. Den 11 mars genomförde jag en revision i centrala Stockholm tillsammans med ytterligare en förtroendevald revisor i föreningen, det var senaste gången jag åkte buss och tunnelbana. Därefter är det kryss över alla fysiska möten i min kalender. Parallellt i samhället pågår en hamstring av stora mått på just toapapper och jäst.

11 augusti

Flamencodans i mörkret på balkongen.

13 augusti

Projektmöte i min barndomsvän Barbros underbara trädgård. Fika med hembakat bröd. Ny avstämning, många minnen och glada skratt där bl.a. gamla dokument, ”Kitty” och två nummer av ”Damernas värld” från 1965 inspirerade den fortsatta planeringen.

16 augusti

Det knakar till. Felix avbryter direkt sina gymnastiska övningar i gräset. Själv släpper jag in verkligheten, parallellt med Kjell Westös berättarröst, i mina hörsnäckor. Vi vänder båda blicken mot två täta äppelträd, som skuggar vår viloplats på tomten, som väntar på grävskoporna.

Två smala bara ben med träningsskor glider långsamt ner ur trädet. Snart syns en liten pojke landa ljudlöst på marken. Han tittar med stora ögon på oss. Nämen hej på dej du säger jag med vänlig farmorsröst. Han svarar inte. Står helt stilla och tittar på oss. Inte rädd, men hemlighetsfull.

Det knakar till igen. Då förstår jag att i trädet finns säkert en liten (Kalles klätterträd) till som vill komma ner på fast mark. Vi smyger iväg för att inte störa mitt i ett spännande sommaräventyr.

18 augusti

Rosor har blivit nypon, första zoom-mötet efter sommaren, skolorna har börjat, kvällar på balkongen, kräftor i frysen och varmt väder.

22 augusti

Börjar morgonen med en status av det som växer på balkongen. Troligen årets sista jordgubbe. Femte gurkan färdig att skördas detsamma tror jag att det är med auberginen men den får hänga med några dagar till. Fjorton omogna tomater på en för övrigt risig planta. Jag kom ju igång väldigt sent med frösättningen men nu växer plantorna fint. De kommer troligen inte hinna sätta frukt men jag får njuta av deras växtkraft. Hortensians blad är så gröna och fina och jag har låtit blommorna vara kvar hela sommaren även om de övergått från en lila färg till ljusgrå. Finns en charm i att de inte vissnar helt.

I går meddelade Barbro att hennes solrosor slagit ut i trädgården och bjöd in mig någon dag i helgen att beskåda dessa skönheter. Bestämde att passera hos Barbro idag när jag ändå var ute en sväng med bilen. Där stod skönheterna och bugade tacksamt för nattens regn.

Det märks att semestern är slut för många. Skolor startar och undervisningen börjar om igen om hur vi ska skydda oss för nya utbrott av covid-19. De grupper inom kulturen som mobiliserat under sensommaren börjar närma sig dialog med de styrande. Svaren landar på en övergripande nivå där detaljfrågorna som styr deras möjligheter till verksamhet kan tolkas på olika sätt. Men nu går direktiven vidare till Folkhälsomyndigheten som får i uppgift att göra förslagen begripliga för alla inblandade. Tiden går. Frågan om munskydd fortsätter. Jag såg ett på trottoaren i morse. Besöksförbudet på äldreboenden har förlängts till den sista september.

På genomfartsvägen som tillfälligt dragits om så den passerar bredvid balkongen kan jag utan ansträngning se att bussarna som passerar åtta gånger i timmen transporterar passagerare med varierande antal beroende på tid på dagen. En buss hade meddelandet Fullsatt på sin display. På kvällarna kör unga killar hårt på sina moppemotorcyklar och tränar att köra på bakhjulen. De senaste årens bilfärg är många nyanser av grått. Vår egen boendeparkering ser ibland ut som ett sammanträdesrum i finansvärlden.

23 augusti

Med en berättarröst som läser ”En biografi över Selma Lagerlöf” i hörsnäckorna, går jag på morgonpromenad med Felix. Det är helg så bygget har vilodag, vilket innebär en lägre ljudnivå i snäckorna än på vardagarna. Luften är svalare än vad den varit på ett tag. Det är skönt promenadväder, lite dragning mot en annalkande höst. En grupp medelålders män och en kvinna roar sig med att kasta frisbee och några i sällskapet fiskar nere vid Drevviken.

På vår morgonrunda passerar vi utmed Drevvikens strand på den långa träbryggan, fortsätter in i skogen, passerar en handelsträdgård på vänster sida, en plantornas förskola som snart ska flytta för nybyggnation till ett annat nybygge. Vi kommer ut till Nynäsvägens pulserande trafik, ökar ljudet i snäckan, går tillbaka mot infarten till badet, då ser jag henne kliva ur bussen. Den lilla damen jag saknat så. Kvinnan jag brukar prata med en liten stund tidiga sommarmorgnar, när hon rest kommunalt ner till Drevviken, för att ta sig ett morgondopp. Därefter, i lugn och ro, sitta på en bänk och äta sin medhavda frukost, och därefter återvända till busshållplatsen för att åka hem.

Jag ser henne komma med en Dra-maten, som jag snart får veta innehåller frukost och en filt som hon tänker vila på och lyssna på ett sommarprogram. Hon vinkar och jag skyndar på stegen och ropar ”vad roligt att se dig, som jag har undrat och saknat dig” säger jag spontant fast detta är en för mig okänd person, vet inte ens vad hon heter. Den lilla damen, som blivit ännu mindre sedan förra sommaren, klappar Felix som blir överlycklig när han ser henne. Hon är så fin i en rosa sommarhatt och en ljus sommarkappa. Det är nog sista sommardagen idag fast det känns lite kyligt säger hon, men jag vill gärna ta mig ett dopp. Hon har bara varit nere en gång tidigare i år. Hon frågar hur det står till med mig, och så talar vi en kort stund, som vi brukade göra tidigare somrar. Jag ser henne snedda över gräsmattan på väg mot sommarens sista bad och en stund på stranden. Felix blev så glad och jag går lycklig hemåt efter detta möte.

/…/”För mig är det osynliga i det synliga den betydelsefullaste delen av verkligheten, där det mesta sker – oftast omedvetet för oss själva.”/…/Walter Ljungquist 1957 ”En vanlig arbetsdag” ur Säg det med böcker, Gebers, 1959

25 augusti

Guldfärgat lin med frökapslar, spröda dillkronor, äpplen, röda hus, längor, bodar, stall, en minnenas gård omringad av gärdesgårdar. Sommarmoln över Hersby hembygdsgård som Sollentuna hembygdsförening har sin verksamhet i. Den 25 augusti platsen för Stockholms Läns Hembygdsförbunds årsmöte ute i det fria med Coronaavstånd. Deltog som ledamot i valberedningen.

Föreningslivet har tänkt om – en förutsättning för att kunna verka i dessa Corona-tider med krav på distans och antalet personer vid tillfället. För att kunna hålla den demokratiska processen igång är det viktigt att kunna genomföra årsmöten som säkrar kommande styrelse, verksamhetsplanering, budget och tar del av verksamhets- och årsberättelse samt revisors berättelse för att säkra den fortsatta verksamheten.

En del väljer digitala lösningar med ex.vis zoom där även deltagare kan vara med på telefon. Andra kombinerar fysiskt möte med zoom. Ytterligare lösningar är en kombination av ombudsförfarande, att rösta i förtid i kombination med ett mindre fysiskt möte, eller enbart ett förfarande med förtidsröstning. En viktig förutsättning är att mötesdeltagarna har möjlighet att göra sin röst hörd.

Vid mötet på Hersby gård slogs jag av den härliga kombinationen av årsmöte, medlemmar och miljön. Att fatta beslut i en miljö som är en del av verksamhetens mål kändes stimulerande. I mindre föreningar är det ju så vi är vana att det går till men när vi kommer till förbundsnivå gäller det ofta att hitta lokaler som kan ta emot ett stort antal ombud för att kunna genomföra årsmötet både praktiskt, centralt och tekniskt. Men här går det att inspireras och inte bara låta rutiner löpa på nu när det finns möjligheter till digitalt deltagande också.

28 augusti

Njuter av augustikvällens lugn. Mörkret smyger sig på och kräftorna lyser i sin skål. I år har vi valt svenska kräftor. Vi äter hälften så många som motsvarande förpackningar vi brukar testa oss igenom med olika utfall av smakupplevelser. Nu är vi garanterat det godaste av goda. Då vinner kvaliteten över kvantiteten. Visst är de dyrare men med tanke på den avhållsamhet från restaurangbesök vi har under den pågående Coronapandemin går det lätt att tänka om.

31 augusti

Nu avslutar jag berättelsen om balkongen som en miniträdgård för i år. Att den har haft extra stor betydelse för mig och min familj i dessa Coronatider kan jag inte nog understryka. Växter, både blommor och grönsaker har berikat våra liv. Att se dessa plantor växa och upptäcka hur funktionella växtsätt de uppvisat har roat mig. I topp är gurkplantan som jag fick av min barndomsvän Barbro i början på sommaren. Den har växt och klättrat med sina trådar som helt synligt rörliga letat sig fram till något att fästa sig fast vid. Den har växt ända upp till taket och vänt ner och fäst sina trådar som spiraler för att klara av att det blåser eller att en tung gurka kommer att hänga ner utan att förtöjningen går av. Den har utvecklat stora blad som skyddat frukterna mot den starka solen och blommat med fantastiskt gula blommor. Blommor som till min förvåning plötsligt började växa ut från grenen med en liten gurka på tillväxt. Sex stora gurkor har jag skördat och två små som såg ut som bananer nu på slutet.

Rosen Lady Emma Hamilton har varit en stor överraskning. Den har efter den första blomningen återkommit med fler blommor under hela sommaren. Nu är tre nya knoppar på gång. Så elegant och med en ljuvlig diskret doft som det anstår en lady. Nu gäller det att jag lyckas med att övervintra rosen.

Alldeles för sent satte jag frön, dill, basilika och chili. Nu växer plantorna. Hoppas att någon hinner sätta frukt. Några späda dillkronor fick pryda kräftorna. Tomatplantan som jag trodde hade gett upp levererade 14 små tomater som nu håller på att mogna fram i en underbar rödorange färg.

Livet utanför balkongen pågår. Nya bostäder växer fram. Har med lurar bäddat in örona för att lyssnat på en bok men också för att hålla alla störande ljud från bygget ute, inte märkt så mycket av Coronakrisen. Dagliga rutiner, hundpromenader, korta utflykter med bilen, kontakt med vänner, beställa mat på nätet, prova nya rätter, arbeta med båten på varvet, sortera, skriva, läsa och lyssna på ljudböcker, poddar osv. har fått dagarna att bara rusa fram och som Suzanne Brøgger säger: ”där de dagliga sysslorna är ett mål i sig.”

Jag sätter punkt för den här serien på min blogg med en bild av den sista skörden och några ytterligare kloka ord av Suzanne Brøgger: ”Tiden blir ju kortare och kortare. Jag har inte så mycket framtid. Men jag hittar hela tiden tekniker och sysslor som liksom breder ut tiden och gör livet längre.”