Testa ditt tålamod – läs en följetong

IMG_0096

Den efterlängtade sommaren är här. Det är varmt. Ett lugnare tempo infinner sig. Själv läser jag två böcker parallellt. Håkan Nessers ”Levande och döda i Winsford” som följetong i SvD samt romanen ”De gömda rummen” av Care Santos.

Att läsa en följetong kräver tålamod. Varje dag ställs jag inför nya handlingar som leder till olika tänkbara konsekvenser för romanfigurerna i kommande avsnitt. Jag diskuterar de nya händelserna med min man och gemensamt planerar vi fortsättningen av berättelsen.  Följetongens logik kräver av läsaren att vänta, begrunda och avvakta författarens nästa omsorgsfulla pusselbit i en komplicerad handling. Detta är frustrerande när nyfikenheten håller på att ta över. Att det dessutom går att köpa boken för att snabbt ta reda på utgången kan vara kittlande, men ändå väljer jag att låta läsandet ta den tid det tar, fast svaren bara finns en knapptryckning bort.

Den andra boken som jag själv disponerar lästakten av, har fått mig att fundera över mitt val av bok. För mig var författaren okänd. Det var titeln som triggade mig att välja bokklubbens erbjudande. Jag har alltid varit intresserad av gömda, dolda rum. När jag som liten läste Fem-böckerna av Enid Blyton och Carolyn Keenes böcker om hjältinnan Kitty var det inte ovanligt att hjältarna hittade dolda utrymmen bakom paneler, hemliga gångar, kassaskåp bakom tavlor osv.

Verkligheten rymmer också berättelser om dolda utrymmen, om kidnappade personers tillvaro i fångenskap, om flyktvägar från fängelser, slott och ”nästen” eller varför inte bara en dold dörr i tapeten som än idag får mig att rysa av nyfikenhet när jag går på slottsvandringar.

Det är berättelserna om dessa gömda rum som väcker min fantasi och nyfikenhet. Vad finns att dölja ­– något av värde eller en handling som inte tål dagens ljus? De gömda rummen finns både fysiskt men också hos individen.

Temat finns tydligt i båda romanerna. Hos Håkan Nesser brottas huvudpersonen med både sitt eget mentalt dolda rum men framför allt sin makes. Hon försöker också knäcka koden till en datafil, den moderna tidens dolda rum, som är skyddad av ett lösenord.

Care Santos berättar en släkthistoria med många mentalt dolda rum hos individerna i boken. Rum som börjar vädras när ett fysiskt dolt rum avslöjas och huvudpersonerna måste konfrontera sig själva för att kunna svara på polisens frågor.

Jag kan själv styra min läsning av Care Santos bok, men samtidigt har jag smittats av den parallella följetongens lunk och läser då och då några kapitel tills författaren väljer nästa stig i bokens händelsekedja. Då gör jag paus för eftertanke.

Båda böckerna är i sig dolda rum tills jag läst dem, idag är jag halvvägs i mitt utforskande och test av mitt tålamod.

Fakta
På omslaget till boken som är utgiven på Bonniers förlag kan jag läsa att Care Santos är född 1970. Hon är litteraturkritiker för El Mundo och debuterade vid tjugofem års ålder. Hon har skrivit sex romaner, sex novellsamlingar, två lyriksamlingar och ett flertal barn- och ungdomsböcker. De gömda rummen är utgiven i tretton länder.

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s