Etikettarkiv: Litteratur

När meningar blir till syre

Jag har läst ”Livet” av Åsa Moberg. Jag är fångad i en tidsresa, jag njuter av varje sida. Ett tidsdokument som delvis också berättar min historia. Boken gläntar på många dörrar. Vi är lika gamla och jag känner igen mig i texten, som att våra mödrar hade finlandssvenskt påbrå och hur de hanterade att bosätta sig i Sverige och intresset för den textila konsten samt lusten att skriva. Andra erfarenheter skiljer sig åt, men tidens anda genomsyrar ändå våra stigar ut i livet. Själv valde jag en företagsekonomisk utbildning på väg mot målet att bli vuxen. En viktig drivkraft var att kunna försörja mej själv. När det gäller relationer lever jag fortfarande tillsammans med min tonårskärlek. Jag beundrar Åsa Mobergs mod och styrka i sina relationer och uppbrott till nya platser att bosätta sig på. En urkraft som löper som en röd tråd genom hela boken.

Åsa Moberg tar på olika sätt del av 68-rörelsens tankar men befinner sig själv i sin roll som journalist som en berättare snarare än en aktivist även om engagemanget mot kärnkraft satte den journalistiska objektiviteten på prov. Jag blev ofta påmind om 68-rörelsens politiska åsikter och kvinnorörelsens Grupp 8:s fördömande på ett bryskt sätt. Att ägna sig åt förspilld kvinnokraft som slöjd och hantverk och att vara hemmafru med barn var ställningstaganden som triggade igång kvinnors aggressiva argumentation på 70-talet.

För mig gick resan in i framtiden via textil utforskning, ett intresse och engagemang som inte gav några direkta inkomster men värdefull kulturell och pedagogisk erfarenhet. Jag fortsatte 1969 in i en mansdominerande miljö genom att bli en av de första kvinnliga programmerarna i den gryende ADB-revolutionen, till att jag efter att ha varit hemmafru och student började min bana som kulturbyråkrat. Allt eftersom åren gick fyllde jag på med akademiska och journalistiska studier i takt med uppdragen.

När jag började på kulturvetarlinjen 1982 vid Stockholms universitet blev jag varse den åsiktspolitik som hade omsatts i 1974-års kulturpolitik där universitets lärare förespråkade litteraturens fin- och ful-kultur och det politiska ställningstagandet att  ”motverka kommersialismens negativa verkningar” låg som ett novembermoln över utbildningen. Många akademiker från 68-rörelsen hade etablerat sig på offentliga tjänster i samhället medan mitt livs- och yrkesval varit arbete, familj, hus, hund, papegoja och bil samt komvuxstudier. Jag tog studenten som 35-åring 1982.

Boken innehåller personer som förekommit i utkanten av mitt liv som aktivt textilintresserad eller vid olika knutpunkter i en kulturbyråkrats arbete och väcker underbara minnen till liv.

Att boken ”Livet” har gjort ett stort intryck på mig är det ingen tvekan om. På det sätt som Åsa Moberg skriver om sitt liv i den samtid livet pågår i, skapar hon en bakgrundshistoria som jag som läsare kan identifiera samhällets utveckling och tongivande individer i, men texten är också ett rum att befolka med mitt eget persongalleri. Ett utmärkt stöd för egna reflektioner.

Åsa Moberg, ”Livet”, Natur & Kultur, Stockholm 2017

Testa ditt tålamod – läs en följetong

IMG_0096

Den efterlängtade sommaren är här. Det är varmt. Ett lugnare tempo infinner sig. Själv läser jag två böcker parallellt. Håkan Nessers ”Levande och döda i Winsford” som följetong i SvD samt romanen ”De gömda rummen” av Care Santos.

Att läsa en följetong kräver tålamod. Varje dag ställs jag inför nya handlingar som leder till olika tänkbara konsekvenser för romanfigurerna i kommande avsnitt. Jag diskuterar de nya händelserna med min man och gemensamt planerar vi fortsättningen av berättelsen.  Följetongens logik kräver av läsaren att vänta, begrunda och avvakta författarens nästa omsorgsfulla pusselbit i en komplicerad handling. Detta är frustrerande när nyfikenheten håller på att ta över. Att det dessutom går att köpa boken för att snabbt ta reda på utgången kan vara kittlande, men ändå väljer jag att låta läsandet ta den tid det tar, fast svaren bara finns en knapptryckning bort.

Den andra boken som jag själv disponerar lästakten av, har fått mig att fundera över mitt val av bok. För mig var författaren okänd. Det var titeln som triggade mig att välja bokklubbens erbjudande. Jag har alltid varit intresserad av gömda, dolda rum. När jag som liten läste Fem-böckerna av Enid Blyton och Carolyn Keenes böcker om hjältinnan Kitty var det inte ovanligt att hjältarna hittade dolda utrymmen bakom paneler, hemliga gångar, kassaskåp bakom tavlor osv.

Verkligheten rymmer också berättelser om dolda utrymmen, om kidnappade personers tillvaro i fångenskap, om flyktvägar från fängelser, slott och ”nästen” eller varför inte bara en dold dörr i tapeten som än idag får mig att rysa av nyfikenhet när jag går på slottsvandringar.

Det är berättelserna om dessa gömda rum som väcker min fantasi och nyfikenhet. Vad finns att dölja ­– något av värde eller en handling som inte tål dagens ljus? De gömda rummen finns både fysiskt men också hos individen.

Temat finns tydligt i båda romanerna. Hos Håkan Nesser brottas huvudpersonen med både sitt eget mentalt dolda rum men framför allt sin makes. Hon försöker också knäcka koden till en datafil, den moderna tidens dolda rum, som är skyddad av ett lösenord.

Care Santos berättar en släkthistoria med många mentalt dolda rum hos individerna i boken. Rum som börjar vädras när ett fysiskt dolt rum avslöjas och huvudpersonerna måste konfrontera sig själva för att kunna svara på polisens frågor.

Jag kan själv styra min läsning av Care Santos bok, men samtidigt har jag smittats av den parallella följetongens lunk och läser då och då några kapitel tills författaren väljer nästa stig i bokens händelsekedja. Då gör jag paus för eftertanke.

Båda böckerna är i sig dolda rum tills jag läst dem, idag är jag halvvägs i mitt utforskande och test av mitt tålamod.

Fakta
På omslaget till boken som är utgiven på Bonniers förlag kan jag läsa att Care Santos är född 1970. Hon är litteraturkritiker för El Mundo och debuterade vid tjugofem års ålder. Hon har skrivit sex romaner, sex novellsamlingar, två lyriksamlingar och ett flertal barn- och ungdomsböcker. De gömda rummen är utgiven i tretton länder.