I Sydsvenskan den 24 juni 2013 kan du läsa följande artikel. Varför slutar tjejer idrotta? Det är en mycket tänkvärd artikel av forskarna Jesper Fundberg och Lars Lagergren vid institutionen för idrottsvetenskap på Malmö högskola. De vill inspirera till att vi som läsare själva lyfter frågorna. Det var när jag kom till sista stycket som börjar ”Vi såg en fotbollsmatch i världsklass…” som jag hajade till, det hela verkade så bekant. Efter lite letande i det digitala arkivet hittade jag följande reportage som jag skrev i oktober 2004. Det är snart 9 år sedan men ändå känns min upplevelse fortfarande aktuell.
Reportage 2004-10-27
Inga poliser, inga kravallstaket, inga huliganer, inget läktarbråk och ingen öldoft när Djurgården/Älvsjö mötte regerande mästarna Umeå IK på Stockholms stadion i den första matchen i kvartsfinalen av UEFA Women´s Cup.
Strålkastare och en stor fullmåne lös starkt över spelplanen på Stadion den här onsdagskvällen när den kvinnliga fotbollseliten möttes på den gröna gräsmattan. 562 betalande åskådare och lika många unga blivande fotbollsstjärnor hade placerat sig i mitten på de båda långsidorna. Stadion kändes ödslig. Svensk damfotboll har fortfarande inte den attraktionskraft som den skulle behöva när så få åskådare kommer trots att Sveriges två bästa kvinnliga fotbollsklubbar möts.
Kvällen var sval, det var bara 6° i luften, och himlen var molnfri. I avbytarbåsen kurade hopkrupna fotbollsspelare tätt tillsammans, lagvis, för att hålla värmen uppe inför ett eventuellt inhopp.
Hejaklackarnas tunga artilleri var ett gäng unga män, som hade grupperat sig mitt emot huvudläktaren på bänkarna i olika nivåer, som en manskör inför valborgsmässoaftons högtidligheter. För övrigt fanns inga likheter. Hejarramsorna avlöste varandra under hela matchen och ljudet fick stor genomslagskraft på de ödsliga läktarna. Vilket lag som killarna höll på var inte svårt att gissa.
– Vi är inte Umeå, vi är Djurgården, vi är mycket bättre, vrålade skaran.
Den manliga hejarklacken var för övrigt den enda likheten denna kväll med en traditionell hemmamatch för Djurgårdens herrar.
Mål!
Efter fem minuter in i första halvlek passade landslagsspelaren Victoria Svensson bollen till landslagsveteranen Kicki Bengtsson som gjorde 1-0 till Djurgården/Älvsjö. Alla verkade som tagna på sängkanten.
Mål!
Efter ytterligare två minuter gjorde Linda Fagerström 2-0 till Djurgården/Älvsjö på ännu en passning från Victoria Svensson, och nu kändes förvirringen påtaglig. Vad var det som hände?
Den manliga hejarklacken brölade nu:
– Vi skänker Umeå till Finland.
Fotograferna följde med sina jättestora teleobjektiv på storkben rörelserna på plan för att inte missa ett bildscoop. Bollflickorna bevakade hela tiden spelet för att kunna skicka in en ny skär boll. Ibland flög bollen långt ut mot läktaren, då stämde den manliga hejarklacken upp med Ted Gärdestads melodi:
– Som en satellit, satellit oh oh oh.
Stämningen steg när någon spelare gjorde ett solonummer och fintade bort en motspelare. Några heta målchanser försvann i de tuffa närkamperna. En och annan spelare dök på öronen i gräset men reste sig efter stund och linkade igång igen till publikens lättnad. En nickduell mellan några spelare imponerade på åskådarna, det framgick klart av ljudnivån från läktaren.
Plötsligt hördes några spröda stämmor:
– Andra sidan är ni klara, jajamensan fattas bara.
Det var den lilla hejarklacken, ett flicklag i tioårsåldern från Edsbergs IF, som stod på läktarna vid var sin långsida och ropade till varandra över fotbollsplanen.
I pausen kunde åskådarna handla kaffe, varm korv samt souvenirer nere vid det lilla ståndet på löparbanan. Det var många i korvkön som passade på att hoppa till den musik som spelades i högtalarna för att få igång värmen i kroppen igen.
– Det här är en lugn kväll, sa Elias som är Djurgårdssupporter och arbetade ideellt som publikvärd under kvällens match.
Efter pausen värmde landslagsstjärnan Hanna Ljungberg Umeå upp till många unga åskådares förtjusning. De plockade fram sina mobiltelefoner och försökte från läktaren fotografera henne. Nu började den manliga hejarklacken spåra ur totalt, inte nog med att de vrålade oavbrutet nu skrek de ramsor och raljerade om Hanna Ljungbergs tidigare skador.
Under de sista tjugo minuterna av matchen bytte Umeå ut en spelare och toppade laget med Hanna Ljungberg.
Mål!
När fem minuter återstod av matchen kvitterade Umeå genom Laura Kalmari och målet utlöste stor aktivitet på planen, kämparglöden återvände hos spelarna och värmen steg hos åskådarna, men slutresultatet förblev 2-1 till Djurgården/Älvsjö.
Spelarna bugade mot publiken när matchen var slut och avslutade med kullerbyttor i det gröna gräset. Speakern tackade för den här säsongen på Stadion och lovade att spelarna skulle komma ut till publiken och skriva autografer. Det var många ungdomar som plockade fram sina autografblock och pennor. De hängde förväntansfulla över räcket för att få träffa sina förebilder på nära håll.
På vägen ut från Stadion fick en tonårspappa höra hur dum han var som hade så bråttom hem då hans dotter ville ha autografer. Men pappan var omutlig och gick med bestämda steg vidare trots vilda protester från dottern.
Faktaruta
Matchen spelades den 27 oktober 2004 på Stockholms stadion och resultatet blev 2-1 till Djurgården/Älvsjö över Umeå IK. Returmötet spelades på Gammliavallen i Umeå på söndagen den 31 oktober. Djurgården/Älvsjö vann över Umeå IK med 1-0. Umeå IK har tidigare vunnit UEFA Women´s Cup år 2003 och 2004.
Biapersson's Blog 