Reseminnen

Tittar på bilder som jag tagit under sommaren. I Bologna hittade jag detta frukt- och grönsaksstånd. När jag är på resa är det ingen idé att handla råvaror som måste tillagas, även om det känns lockande. Däremot låter jag mig gärna inspireras av det upplägg och den omsorg som butikerna lägger ner på att presentera sitt utbud av färska råvaror. Det är kärlek till mat och stolthet över sitt arbete som kommer till uttryck i dessa installationer.

Denna bild är en total färgchock. Den slår ut allt i sin närhet. Vet inte vad det är för grönsak men för mig räcker det att jag får äta den med ögonen.

Det är väl lika bra att ta med nästa bild för den behövs för att komplettera en hel måltid. Ostar, skinkor, korvar,  vin, oljor, kryddor…

Såg ett fantastiskt inspirerande program på SVT1, det var avsnitt nummer fyra av Solens Mat, som bland annat visade på hur skinkor lagras i källare under jord i många år för att mogna ut. Familjen i filmen driver ett litet värdshus i bergstrakterna mellan Toscana och det gamla Romagna. Deras kunskap om förädling av råvaror har traderats i familjen i tre generationer, men snart kan den hanteringen vara ett minne blott. Ändå inger programserien hopp. Fler och fler börjar värdera riktiga råvaror högt och försöker upprätthålla den kunskap som fortfarande finns i att odla och förädla.

Under Almedalsveckan i somras lyssnade jag på ett nystartat initiativ som verkar under den kaxiga rubriken Dyraremat.nu. De har bland annat samma budskap som Solens Mat att värdera god, hållbar och närproducerad mat. I dag är det över över 6000 personer som gillar sidan på Facebook. Anslutningen till gruppen vittnar om att det finns ett intresse för matfrågor kopplade till miljö och hälsa utifrån en annan vinkel än enbart ekonomiska stuprörseffekter utan ur ett mer mänskligt helhetsperspektiv.

Dags att provsmaka läckerheterna. Jag kan fortfarande känna smaken av de olika ostarna när jag ser bilderna. Detta är livskvalitet.