Markisinnan de Sade – en kväll på teatern i mars 2015

I min generation kommer vi i tid, ofta i mycket god tid. Foajén på Elverket fylls av väninnor som pratar förtroligt med varandra. Somliga över ett glas vin medan andra föredrar en kopp kaffe. De små kaféborden inbjuder till förtroliga samtal. Detta är en generation som prioriterar teatern som konstform, teatern som facit för livets egna erfarenheter, men också teatern som ett tittskåp in i andras livsöden.

Scenen intas av sex kvinnor med högt uppsatta frisyrer, snörda liv och klänningar med utbyggda höfter. Klänningar som inbjuder armarna att vila hängande i tygmassorna vilket bidrar till en låst hållning. Det frasar av mängden blodrött tyg när de rör sig. De liknar figuriner i en speldosa. Med snabba steg förflyttar de sig flytande över golvet, titulerar och hälsar artigt på varandra. Baronessan de Simiane, djupt religiös, använder gester med solfjädern som en förstärkning vid medkänsla, för att diskret signalera närvaro eller fläktar för att markera distans eller håller upp den som en mur mot omvärlden när oförutsedda känslor inte går att styra. I monologerna och samtalen går kvinnorna in och ut i varandras liv på samma sätt som de släpps in och ut genom dörrarna i Madame de Montreuils bostad av Charlotte, hembiträdet.

Madame de Montreuil, har genom en strategisk handling fått sin dotters man, Markis de Sade, fängslad för sitt opassande leverne. Familjen Montreuil, en ämbetsmannafamilj vid den högre franska societeten har arrangerat dotterns giftermål med Markis de Sade, som är av grevlig familj, för att förbättra den egna ekonomin. Att Alphonse, som markisen tituleras i föreställningen, är en förespråkare för extrem frihet, är ohämmad av moral, religion och lag, var inget familjen hade uppmärksammat före bröllopet. Nu är det inte bara ekonomin som sviktar utan även familjens rykte genom svärsonens eskapader med unga kvinnor, som mot betalning, ställer sina kroppar till förfogande för Alphonses sadistiska lustar.

Grevinnan de Saint-Fond, en person med tvivelaktigt rykte, men som inte räds att tala i klartext, berättar detaljerat om Alphonses eskapader. Hennes berättelse väcker avsky men det går även att skönja en viss nyfikenhet hos de andra kvinnorna. Att grevinnan är en auktoritet på sitt område går inte att ta miste på. Grevinnan har i sitt kundregister många högt uppsatta personer som hon kan utnyttja för sina egna ändamål. När ryktet inte räcker kan vetskapen om att Grevinnan sitter på fördjupad information vara nog så värdefull och göra att hon bjuds in som gäst.

Vad Madame de Montreuil nog inte hade kunnat föreställa sig var att hennes dotter, Markisinnan de Sade, inte delade moderns uppfattning om hennes man. Markisinnan har hittat ett eget sätt att leva med sin mans lustar och äventyr och det visar sig, efter en längre monolog, att mannens sätt att leva även är en del av hennes liv. Markisinnan uttrycker det väldigt tydligt med att säga ” jag är Alphonse”. Modern förbannar henne men det får motsatt effekt och Markisinnan gör uppror mot modern som bidragit till att fängsla hennes man.

Även Markisinnans syster Ana Gil de Melo Nascimento dyrkar Alphonse och har, sin syster ovetandes, varit på kärlekssemester med Alphonse i Venedig. Ett äventyr hon verkligen hjärtligt och innerligt vill dela med sig till sin syster Markisinnan de Sade.

Efter pausen, där publikens lågmälda samtal fortsätter runt borden, har det förflutit arton år på scenen. De höga håruppsättningarna har fallit av och blottar ogenerat hårarrangemang som peruker kräver. Dekor och kostymerna går i grått. Madame de Montreuil har tappat sin forna glans, hennes manér är snarare ovårdade än förfinade. Hon sitter lojt nedhasad i en stol och vickar på fötterna med särade ben. Hon har på senare tid haft viss korrespondens med Markis de Sade som suttit fängslad under dessa år men som nu kommer att släppas fri. Madame de Montreuil har utan några betänkligheter framskridande planer på att börja samarbeta med Markis de Sade.

Franska revolutionen har satt sina spår. Systern Ana Gil de Melo Nascimento, som gift sig med en hög tjänsteman, flyr tillsammans med honom utomlands för att undvika risken att de blir mördade.

Markisinnan de Sade som under alla år troget besökt sin man i fängelset varje vecka har fattat beslutet att gå i kloster. Ett beslut som för övrigt ivrigt stöds av Baronessan de Simiane. Grevinnan de Saint-Fond har flyttat till en annan ort där hon vid ett upplopp blir ihjältrampad av en folkmassa.

Hembiträdet Charlotte är den i gruppen av kvinnor på scenen som blommat ut till följd av revolutionen och visar nu en självsäker roll iklädd manliga kläder. Hon låter meddela för det övriga sällskapet att Markis de Sade står utanför porten. Hennes beskrivning av honom som plufsig, med gula tänder och ovårdad sätter punkt för kvinnornas öde. Han tillåts inte komma in. Madame de Montreuil blir sittande i sin stol och deklarerar tydligt och envist att hon inte tänker lämna sitt hem.

Som en spindel har Markis de Sade, trots att han varit fängslad under alla år som pjäsen pågått, spunnit sitt nät som alla i rummet fastnat i på olika sätt. Han levde för över 200 år sedan och tillbringade hälften av sitt liv i fängelse för sina handlingar, där han också skrev de flesta av sina böcker som har inspirerat till ny litteratur, dramatik, film, konst och utställningar under flera sekler. Dramatenföreställningen vi just sett ”Markisinnan de Sade” är en i raden.

Under fortsatt lågmälda samtal lämnar publiken teatern. Förutom att vi lovordar starka skådespelarinsatser har mötet med Markis de Sade och vad hans person frammanat för sidor hos de olika karaktärerna i ett samhälle under stor förändring satt igång den egna tankeverksamheten.

Bortom allfartsvägarna. Vad händer när vi väljer bort bilen?

Att resa med bil på upptäcktsfärd

Jag har gjort en utflykt med bilen i riktig 50-talsstil. Det är en frihet att kunna bestämma sig med kort varsel. – Jag åker till Bergsslagen. Målet är teaterföreställningen ”Revykungen” på Stadra sommarscen. För mig är bilen den frihet jag gillar, att helt kunna styra min resa och min tid själv. Det innebär att jag bestämmer när jag vill stanna och vart jag vill åka. Att jag har ett teaterbesök som anledning till resan är kärnan. Därutöver vill jag utforska sevärdheter som finns utmed min färdväg, en kulturell infrastruktur, skapad och vårdad av människor på platser som fylls med innehåll, platser jag kan färdas till, det är ett privilegium. Möten med natur, kultur och människor berikar mitt liv.

Sen lunch hos Svensken & Dansken på Måltidens hus i Grythyttan.

IMG_1263

Att bilen är min känns viktigt. Jag känner dess köregenskaper. Är bekant med alla knappar och inställningar och vet var de finns även i ösregn och mörkerkörning. Den är fylld med saker som är bra att ha på resorna. Den är ett mobilt boende för vaket tillstånd. En plats där jag kan lyssna på radio och musik och låta tankarna sväva fritt. Det är nog bara för mig själv som jag ser bilen som en del i min identitet. Jag gillar verkligen att köra omkring i min lilla ferrariröda Peugeot 207, det är knappast någon annan än jag själv som kopplar bilen till en statusmarkör för mig.

Checkar in på c/o Grythyttans Gästgivargård.

IMG_0099

Funderar över ett program som P1 sänt på vägen hit. ”Bortom bilen” avsnitt 2 i en serie av fyra om privatbilismens framtid. Bilförsäljningen minskar i västvärlden men ökar i Kina och Indien. Ungdomar tar körkort senare i livet om de över huvud taget vill ta körkort. Ungdomar ser det som en frihet att inte ha bil. Att äga en bil är inte viktigt. Bilen är till för transporter och kan då lika väl finnas i en bilpool när den behövs. Bilpooler ökar. Antal körda mil minskar.

Urbaniseringen är ett skäl till att vårt förhållande till bilen förändras och där cykeln har fått en framträdande plats. Ett ekologiskt hållbart samhälle, miljöaspekter, ekonomiska- och hälsoaspekter bidrar också till en utveckling av cykelns framväxande roll i samhället. Vid en ungdomsundersökning i Storbritannien sätter ungdomarna idén om att arbeta på distans som nummer ett. Det är den förskjutning som sker om synen på att äga en bil idag, som jag tycker är intressant. Från att vara en given investering, en markör till vuxenvärlden, till att bli ett redskap för transporter som man inte behöver äga utan kan hyra när det behövs.

Går ner på torget i Grythyttan och köper en hemlagad glass hos Neerings. Sitter och gungar i en Grythyttanstol. Får sällskap av ett äldre par som känner till platsen väl och vi kommer att tala om bergshantering och personers betydelse för platsers utveckling.

IMG_1258

Mötet vid glassbutiken får mig att tänka vidare på radioprogrammet. Vid bilens genombrott på 40-50-talet var det en dröm om fritiden, där familjen stuvades in i bilen på söndagsutflykten eller semesterresan, för att få vara tillsammans om det stora äventyret i att utforska omgivningarna. Hur det kunde bli med dessa utflykter har vi kunnat se i filmer och höra vänner berätta om, ofta med blandade känslor. Däremot var inte bilen i första hand avsedd för arbetsresor.

Vi lever i en värld idag där människor delar med sig av sina liv på social medier, reser, flyger runt i världen, träffar andra människor och kulturer, byter boende. En kultur där du delar mycket av ditt liv med andra påverkar vårt sätt att vara. Mycket kan göras gratis på Internet det påverkar också vårt sätt att tänka. Projektet att skaffa en bil med allt vad det innebär att äga kostar pengar, som bil, drift, försäkring, parkering osv.  Det är åtaganden som känns ointressanta för unga. Bilen har inte heller en roll som statusmarkör på samma sätt som den tidigare hade enligt programmet.

På kvällen ser jag en underbar föreställning på Stadra sommarscen, målet för min resa. Att Magnus Wetterholm med medarbetare och vänner skapar dessa föreställningar för oss som är ute och reser och dyker upp som gäster är otroligt. En föreställning med en närhet till publiken som jag aldrig träffar på i storstaden, i en miljö som är hänförande och med en ensemble som också samarbetar med barnskådespelare vilket är ett lysande koncept. Föreställningen blir så nära autentisk som det bara går, det är text och kostym som avslöjar att vi befinner oss i början på 40-talet. Stadra sommarscen ligger vid den magsika sjön Grecken.

IMG_1269

Stannar på hemvägen vid en rastplats utmed väg 244 och njuter av de vyer som ofta dyker upp längs med vägen. Passerar även Bryggeriet i Nora med småföretagare och en konstutställning.

IMG_1292

Jag kan idag se att det är vi 40-50-talister som är ute på vägarna och reser runt i landet och tar del av det utbud som finns, är det vårt arv från barndomen som hänger kvar? Vad händer i framtiden med våra spontana besök i omgivningarna om ungdomar väljer bort att ta körkort? Då hjälper det inte med bilpooler. Min fantastiska resa under två dagar på detta sätt hade varit omöjlig utan bil. Vad händer med de som skapar mening bortom allfartsvägarna om vi väljer bort bilen?

Stannar till vid Hjälmare kanal och slussar, tar en promenad utmed kanalen och besöker en antikaffär innan jag nöjd och belåten kör hem till Farsta.

IMG_1304

Fakta
SR P1 Serien Bortom bilen
Stadra sommarscen
Neerings
Svensken & Dansken på Måltidens Hus
c/o Grythyttans Gästgivargård
Turistvägar bl.a. väg 244
Hjälmare kanal
Bryggeriet Nora

Anslagstavlan

Anslagstavlan visar pulsen på en plats. Jag stannar ofta nyfiken framför alla affischer och meddelanden och leker med tanken att jag skulle bo på stället. Vad finns det då som lockar, som skulle kunna förgylla tillvaron?

Den här anslagstavlan hittade jag i Nora. Evenemangen slåss om utrymmet. Här gäller det att sticka ut för att fånga intresset hos någon som passerar förbi tavlan. Lager på lager sitter affischerna. Någon har rivit ner en bit av Vikers kulturveckas program för att läsa mer om Bergslagens Största Bokloppis.

Det är bara PRO som lyckats freda sina budskap genom att ha ett eget altarskåp med glasfönster.

Bredden av aktiviteter är slående. Vad vore Nora om man inte har en ”Mordisk kvällsvandring i Maria Langs fotspår”.  Men här finns också andra aktiviteter. Elegance spelar upp till dans i Dalkarlsbergs Folkpark, Simsalabim! Nordisk trollerifestival på Stadra Sommarscen, Funkykidz, Tusen trädgårdar, Vivalla Hiphop Jam, G.R.Ö.T. musikkår osv.

Själv är jag dagturist i Nora för att på kvällen gå på teater på Stadra Sommarscen och se föreställningen ”Vill ha dig”. Affischen från Stadra, med sin ljusblå färg, kan jag få en glimt av i lagren på anslagstavlan.