13 juli
Balkongen har blivit mitt andningshål denna sommar i Coronapandemins fotspår. Eftersom vi inte kommer att resa bort finns det tid att sköta om växterna på balkongen. Plantor som växer och får mig att förundras varje dag över naturens finurligheter, kraft och vilja, och som ger mig mod i en tid av mycket umbäranden och elände. Att många verkar som om denna pandemi är en kort parantes och gräver startgropar och dessutom tjuvstartar för att kunna återvända till det liv de levde innan Coronautbrottet, säger något om den trygghet vi tar för givet som vår rättighet, men glömmer bort att i ett samhälle har vi också skyldigheter gentemot varandra.
Eftersom vi har en liten hund, Felix, kommer jag ut på promenad minst fyra gånger om dagen. Härliga stunder. Helst första turen. Det är lite folk i rörelse och den byggarbetsplats som omringar mitt boende har inte har kommit igång ännu för dagen. Jag går ner till sjön Drevviken som ligger ca 200 meter från min bostad. Här kan vi njuta av vattnets rörelser, alla sjöfåglar och sångare i skogspartierna. Det känns verkligen som att vara gäst i naturen. Jag fotograferar och tar ofta bilder på växter och naturen som jag sedan publicerar på Facebook och Instagram. Eftersom jag har ägnat den här serien åt min tid på balkongen i Coronatider så kommer bara enstaka bilder med från mina övriga aktiviteter på dagarna. Men här en bild från strandkanten vid sjön Drevviken.
16 juli
Jag förundras över den växtkraft gurkplantan har. Det som var en liten gurka är idag 25 cm och klar att skörda.
I miniväxthuset växer groddar. Dax att göra en ny gallring. Tomatplantan har fått värmeslag, tror jag, och börjar se dålig ut. Plockar bort de omogna tomater som finns och lägger dem för mognad. Klipper bort det som inte ser friskt ut och ger plantan en ny chans.
20 juli
Jag befinner mig i dessa Coronatider i en fas i livet där ordet distans är ständigt närvarande. Det innebär att jag vistas i olika självvalda rum som kan skapa mening åt livet och kanske till och med berika tillvaron. Balkongen och alla växter är ett exempel. Ett skrivprojekt på distans, tillsammans med min barndomskamrat Barbro är ytterligare ett sådant meningsfullt rum. Ett annat är mina hundpromenader vid sjön Drevviken när inte badgäster fyller gräsmattor och gångvägar. Att studera människor som passerar på gång och cykelvägen, se alla små barn som cyklar eller sparkar sig fram på brädor, vuxna och barn tillsammans, äldre som går med stavar och yngre som är ute och motionerar eller yogar vid badet inspirerar.
Förra veckan tillbringade jag många timmar på ett varvsområdet då jag städade vår segelbåt som vi hade till försäljning. Det är en plats som så här års är ödslig. De flesta plåthangarerna är tomma. Några båtar står fortfarande på land under sina vintertäckningar. De flesta båtar är sjösatta och ligger vid bryggan, är ute på seglats eller har flyttats till sin sommarplats. Varvet är städat och naturen får orört växa som en sommaräng med spår av verksamheten i botten.
Jag låser upp de stora gallergrindarna, kör in, låser igen om mig. Nu är jag gäst i ödsligheten. En cykel eller en vespa vittnar om att någon annan är där. Antigen jobbar någon på sin båt eller är ute på en tur. Plåthangarerna är just så råa, gråa, enkla och praktiska som behövs för att underlätta för båtägaren att förvara och rusta sin båt i. Jag får verkligen stålsätta mig, ser mig som en modig kvinna, när jag är inlåst på denna spöklika öde plats. Jag har nog sett för många deckare på tv. Men när jag närmar mig stranden släpper oron och en närmast lugn och fridfull känsla infinner sig. Fåglarna sjunger, vattnet kluckar mot båtarna vid bryggan som gnider sig mot varandra i vågorna. Ser en stadsdel tvärs över viken, andra båtklubbar utmed strandlinjen och en och annan båt passerar. En sothöna med två ungar gör mig sällskap. Jag återkommer hit flera dagar i veckan. Klättrar ombord. Lastar ur. De båtägare jag träffar och hälsar på är lugna och fokuserade på sin uppgift. Många båtägare har sin båt som hobby och har hittat sitt Coronarum med distans till omgivningen i arbetet med båten. Själv skulle jag vilja sätta mig och skriva i båten men det finns ingen tid över för det.
21 juli
Till frukost får vi nästan varje dag något gott från odlingen på balkongen. Denna morgon blev det gurka, tomat och en miniärtskida men även salladsblad som inte ville vara med på bild.
22 juli
Jag talar om mina olika rum jag vistas i för att få livet att fortsatt vara en källa till nya lärdomar. Ett rum som alltid står öppet att utforska är omvärldens påverkan på den lilla världen som jag med de närmaste lever i. I början på mars, började bevakningen av den tilltagande pandemin bli ett viktigt rum att vistas i för att få så mycket kunskap som möjligt om covid-19 och dess framfart och vad myndigheterna hade för information. Jag lyssnade dagligen på presskonferenserna från Folkhälsomyndigheten med flera. Ju längre tiden gick och jag själv tillhörde den utpekade riskgruppen och dessutom fattat beslut om att följa de rekommendationer som gavs, där det bland annat ingår att inte träffa barnbarnen, övergick jag till att enbart läsa morgontidningar och titta på ett nyhetsprogram. Det som kändes frustrerande var alla tyckare, må vara forskare, professorer men också statschefer och jämförelser med andra länders hantering av ett virus som i detta besvärliga läge plågade alla.
Den fas vi nu befinner oss i är lika motsägelsefull som tidigare men nu gäller det att släppa på restriktioner eller skaffa sig laboratorieprover på att man är positiv, dvs har haft coronavirus och därmed borde vara immun en okänd tid framöver. Diskussionen om munskydd eller inte fortsätter med oförminskad intensitet. Jag fortsätter mitt förhållningssätt och mitt sätt att se på ett samhälle. Du har inte bara rättigheter utan även skyldigheter för ett samhälles välfärd.
Ett ytterligare rum som jag flyr in i är ljudböcker parallellt med läsning ur mitt eget bibliotek. Har skaffat ett abonnemang.
Med balkongen som utgångspunkt besöker jag olika rum. Idag har jag skördat gurka nummer 2, ca 24 cm. Gurkplantan räcker nu ända upp till taket. Var tvungen att ytterligare staga upp gallret den klättrar i. Passerade en handelsträdgård, det var bara jag och några till så att hålla avstånd var inga problem. Att vandra runt och njuta av alla växter som finns är avkopplande. Köpte en dahlia och två växter till.
Törnrosas kjortel klättrar i belysningen och rosen Lady Emma Hamilton har börjat en ny blomning. 14 knoppar på gång. Doften är underbar när jag kommer nära blommorna. Kan inte låta bli att ta på citronmelissen och myntan där jag sitter och njuter av dessa växters sätt att kommunicera med mig.
24 juli
En tredje gurka skördas. Den väger 486 gram.
Törnrosas kjortel klättrar upp för lyktorna och verkar trivas nu.
26 juli
Jag läser Kitty och kidnapparen, en bok jag fick av mina föräldrar vid 1950-talets slut. Hittade två gamla Kitty-böcker i min nostalgiska samling, förvarad i ett gammalt ärvt hörnskåp. I dagens DN, 26 juli, finns en artikel om fenomenet Kittyböcker som fyller 90 år. Nu läser jag med stor spänning boken för att se hur jag idag tänker om texten. Har boken satt några spår? Det hoppas jag få svar på.
Eftersom vi är många som har sparat dessa böcker som utkommit under 90 år bör det finnas något med böckerna som sparats som är intressant att bevara. Det är den kopplingen jag vill utforska på mig själv. Vad har Kitty betytt för mig? Eftersom böckerna är tidstypiska är de äldre böckerna de som är intressanta. De som jag läste som flicka. En följare tycker att det är ett spännande projekt och en annan vill veta vad jag kommer fram till. Ett bra balkongprojekt. Här i miniträdgården finns lugn och ro för för att läsa och låta tankarna vindla runt.
Texten ovan publicerade jag på Facebook. Döm om min förvåning när under ett dygn 50 personer gillat och kommenterat inlägget. I kommentarerna framgår att många läst Kitty och att flera har kvar sina gamla böcker. En följare berättar om att hon är med i en bokcirkel som läser Wahlströms flickböcker och tycker att det är ”hur kul som helst”. Flera tänker leta fram sina sparade böcker och läsa om en bok.
29 juli
Det är onsdag men det känns som helg. Det är lätt att bli dagvill. En bidragande orsak är att det är semestertider. I år innebär det för oss att vi är hemma och tillbringar mycket tid på balkongen. Men det innebär också att den gigantiska byggarbetsplatsen som vi bor i har semester. Därav helgkänslan. Inga grävskopor, stora lastbilar, sprängningar, asfalteringar osv. Det är tyst. Bättre semester kan man knappast önska sig.
Har beställt en bok om vandringsleder inom en radie av 5 mil runt Stockholm. Det är intressant att följa hur vårt svenska natur- och kulturarv har uppgraderats av många, när resealternativen ut i världen är begränsade. Så många fina bilder som vänner delar med sig runt om i Sverige. Tänk vilket vackert land vi lever i.
30 juli
Snabbaste leveransen på länge. Beställer på förmiddagen en dag och dagen efter kommer boken Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder, från Cavazzo Förlag AB, http://www.calazo.se fantastisk bok, behändigt format, rikt illustrerad, kartor, historik, hur tar man sig dit, spårlängd, svårighetsgrad, att se osv.
Ute mullrar det. Blixtar, kraftigt regn och hård vind. En bra kuliss och stämningsskapande miljö att läsa Kitty och kidnapparen i. Den 64 år gamla utgåvan har gulnat och åldrats med värdighet. Lukten av åldrat papper och damm kan i dofthäseende inte konkurrera med rosen Lady Emma Hamilton. Påminner mig mer om ett antikvariat men markerar också att boken har bevarade årsringar som gjort den till en överlevare.
Stämningen utanför balkongen igår liknar flera scener som Kitty verkar i. I början på boken är hon ute i en liten motorbåt på en sjö med en vän. De överraskas av ett riktigt oväder. Under stor dramatik där båten går under och de kämpar för sina liv kommer en flicka som har hört deras rop på hjälp, som modigt, eller kalla det dumdristigt, hon kan inte simma, ror ut för att undsätta de nödställda. Pedagogiskt får vi som läsare lära oss av Kitty hur man tar sig upp i en roddbåt för att inte välta den.
Hon har aldrig som alternativ att överge sin vän som inte är så bra på att simma utan försöker istället hålla henne flytande där de kämpar i det upprörda vattnet, vinden och hällregn. Att vännen som är panikslagen försöker klamra sig fast vid henne vet Kitty är en stor fara för de båda och försöker därför hitta andra grepp för att hålla upp sin väninna. En simskolelärare skulle uppskatta hennes kunskaper här men ifrågasätta varför de inte lyssnat på väderprognoserna innan de gav sig ut på en tur i en liten motorbåt.
Nästa oväder infinner sig när Kitty ska hälsa på flickan som räddat henne och väninnan i hennes nya hem hos sin förmyndare. Det var en man, som hennes mor som nyss avlidit hade rekommenderat för sin dotter eftersom hon kände personen i fråga från sin skoltid. Kitty och flickan har andra ”vibbar” kring denna man. Kitty kör bil. Det regnar och blåser. Vägen blir lerig och djupa spår bildas. Känns som om hon kör på en skogsväg där hon passerat skylten allmän väg upphör. Plötsligt faller ett träd framför bilen. Grenarna når fram till motorhuven. Kitty börjar vika undan grenar och försöker dra trädet åt sidan men orkar inte. Nu blir det omvända roller för plötsligt dyker flickan hon ska besöka upp. Hon är på rymmen från sin förmyndare. Med gemensamma krafter lyckas de baxa undan trädet så mycket att de kan skumpa vidare, genomsura och frusna, mot Kittys hem där flickan får torra kläder och stanna tills vidare.
31 juli
I dagens DN läser jag ”Fortsätt att arbeta hemifrån även i höst” det var budskapet vid gårdagens presskonferens med Folkhälsomyndigheten och ”Danmark öppnar för hela Sverige”. ”På onsdagen hävde svenska UD sin avrådan från icke nödvändiga resor till Danmark, vilket gällde från och med torsdag.
En närsynt betraktelse av balkongens skönheter.
Biapersson's Blog 