Lin

Jag är förtjust i alla former av lin. Från det glänsande fröet till den vackra växten och vidare till linet i olika förädlade produkter. Under årens lopp har jag provat de olika arbetsmomenten som ingår i framställningen av lingarn och tillverkningen av olika textiler. Jag har då haft nöjet att möta personer med praktisk kunskap i linhantering, många gånger en tyst kunskap som överförs från individ till individ i en lång kedja.

Men jag har också tagit del av den förmedlingsverksamhet som museerna, hembygds- och hemslöjdsrörelsen anordnar. Verksamheter som tar vid när yrkeskunniga inom området inte längre kan leva på sin kunskap. Hos Klässbols Linneväveri AB hittar jag däremot familjen Johansson som i generationer arbetat med lin och som fortfarande för traditionen vidare och som dessutom utvecklar nya produkter som tilltalar dagens konsumenter. Klässbol ligger  i Arvika kommun i Värmland.

Jag fick under våren förmånen att få skriva några rader i årets guidebok från Region Värmland om Slöjd- Mat & Konsthantverk i Värmland. Under länken kan du läsa mer och även ladda ner guiden. Jag valde att skriva om Klässbols Linneväveri AB som i år firar 90-årsjubileum.

Efter årets besök på Linneväveriet åt jag lunch på Kaffekvarnen som ligger strax bredvid. Där tog sommarjobbande ungdomar väl hand om oss turister. Ett sommarkafé med färgglada reklamparasoller får den gamla kvarnen, vårt kulturarv,  att tjäna som mötesplats för oss turister där vi kan hämta ny kraft och planera nästa kulturbesök.

Beriden vaktparad

Stannade för rött ljus. I mötande fil kommer två kvinnliga poliser till häst och därefter Beriden vaktparad. Det känns tryggt att sitta i bilen, jag har stor respekt för hästar. Fort fram med kameran som alltid ligger i väskan, ner med rutan och klick, klick innan det växlar om till grönt ljus. När jag i kväll tittar efter vad som fastnade på minneskortet är det bland annat pukhästen Harry som jag blir nyfiken på och vill veta mer om. Han är ett kallblod av rasen Shire och en av världens största hästar. Det och mycket mer får jag veta om Harry och de andra hästarna när jag surfar runt på Beridna Högvaktens webbplats.

Titta så elegant de lyfter benen, som ur en balettföreställning. Så vackra.

Reseminnen

Tittar på bilder som jag tagit under sommaren. I Bologna hittade jag detta frukt- och grönsaksstånd. När jag är på resa är det ingen idé att handla råvaror som måste tillagas, även om det känns lockande. Däremot låter jag mig gärna inspireras av det upplägg och den omsorg som butikerna lägger ner på att presentera sitt utbud av färska råvaror. Det är kärlek till mat och stolthet över sitt arbete som kommer till uttryck i dessa installationer.

Denna bild är en total färgchock. Den slår ut allt i sin närhet. Vet inte vad det är för grönsak men för mig räcker det att jag får äta den med ögonen.

Det är väl lika bra att ta med nästa bild för den behövs för att komplettera en hel måltid. Ostar, skinkor, korvar,  vin, oljor, kryddor…

Såg ett fantastiskt inspirerande program på SVT1, det var avsnitt nummer fyra av Solens Mat, som bland annat visade på hur skinkor lagras i källare under jord i många år för att mogna ut. Familjen i filmen driver ett litet värdshus i bergstrakterna mellan Toscana och det gamla Romagna. Deras kunskap om förädling av råvaror har traderats i familjen i tre generationer, men snart kan den hanteringen vara ett minne blott. Ändå inger programserien hopp. Fler och fler börjar värdera riktiga råvaror högt och försöker upprätthålla den kunskap som fortfarande finns i att odla och förädla.

Under Almedalsveckan i somras lyssnade jag på ett nystartat initiativ som verkar under den kaxiga rubriken Dyraremat.nu. De har bland annat samma budskap som Solens Mat att värdera god, hållbar och närproducerad mat. I dag är det över över 6000 personer som gillar sidan på Facebook. Anslutningen till gruppen vittnar om att det finns ett intresse för matfrågor kopplade till miljö och hälsa utifrån en annan vinkel än enbart ekonomiska stuprörseffekter utan ur ett mer mänskligt helhetsperspektiv.

Dags att provsmaka läckerheterna. Jag kan fortfarande känna smaken av de olika ostarna när jag ser bilderna. Detta är livskvalitet.

Det är skönt när Stockholm är grönt

Innan regnet började ösa ner hann jag handla på Bondens egen marknad idag. Katarina Bangata förvandlas till en oas på söder när odlarna kommer. Det är en fröjd att gå runt bland stånden och låta sig inspireras och kassen var full av diverse lockelser när jag åkte hem.

När jag äntligen  hittade ett spännande recept på nätet till rabarbern som jag trodde jag hade köpt upptäckte jag att rabarbern inte var rabarber utan mangold.  Pinsamt!   Men så vacker den är! Nu får den vara dekorativ bland blommorna på balkongen tills jag tänker om och hittar ett bra recept för mangold. Men jag är fortfarande inställd på att prova Vaniljgratinerad rabarber, så nu bär det av ut i regnet igen för att leta efter rätt råvara.

Årets första dahlior fick också plats i kassen.