Tjejmilen

Varför springer jag Tjejmilen? Har deltagit i alla lopp sedan 1984. Årets lopp som genomfördes idag blir alltså det 27:e. Jag deltar för att jag känner en så stor samhörighet med alla andra kvinnor som avsätter tid och engagemang för att genomföra, eller snarare manifestera tillsammans hur viktigt det är att röra på sig under sociala former. Det talas ofta om resultat, det är den rapporteringen vi får via Sportspegeln. Den är viktig. Men än viktigare är den prestation som ligger bakom alla övriga kvinnors engagemang för att genomföra denna mil i sin egen takt. Det reprotaget kommer klockan 23.25 på tv4 då de flesta kommit hem från dagens prestation. Här blir vardagshjältarna synliga.

Tjejmilen har föregåtts av träning och planering på olika håll i hela landet för att göra denna helg till en minnesvärd upplevelse. Många väljer att göra en resa över helgen till staden tillsammans. Ett sätt att umgås på, att få egen tid.

Eftersom jag med åren slagit ner på farten hinner jag iaktta och lyssna på samtalen under den mil jag färdas fram utmed ett sensommarfagert Djurgården. Här fördjupas samtalen och många frågor kommer att ventileras under loppet. Här samsas alla åldrar. Blir omsprungen av en äldre dam. Hon är märkt av sin ålder. Ryggen är krökt. Mycket tunn, men hon susar förbi på ett mirakulöst sätt och blir en förebild för mig. Närmare 90 år skulle jag gissa. Då inser jag att jag kan hålla på många år till.

En kvinna med kryckor tar sig målmedvetet fram. Det finns en kraft i viljan att inte ge upp som är stor. Kulturskolans musikorkester spelar ”Havet är djupt” på bl.a. oljefatsliknande slagverk. Jag minns min egen tid i skolorkestern och våra framträdanden och får en tår att tränga fram.  Andra musikgrupper, glada anhöriga och hejaklackar som underhåller utmed spåret lyfter mig framåt. Funktionärerna som tålmodigt räcker oss vätska för att vi ska orka runt och krattar tomma muggar som vi strör omkring oss. Det är det samlade värdet av alla dessa intryck som gör att jag fortsätter år efter år att anmäla mig till kommande Tjejmilen.

På samma sätt som jag kan finna stöd i litteraturen för kvinnors egen kraft när verkligheten inte följer alla fina ansatser om jämställdhet finner jag den kraften i att årligen delta i Tjejmilen tillsammans med kvinnor som kan och vill. Det är här och nu, inte historia. Det är mäktigt.

Anslagstavlan

Anslagstavlan visar pulsen på en plats. Jag stannar ofta nyfiken framför alla affischer och meddelanden och leker med tanken att jag skulle bo på stället. Vad finns det då som lockar, som skulle kunna förgylla tillvaron?

Den här anslagstavlan hittade jag i Nora. Evenemangen slåss om utrymmet. Här gäller det att sticka ut för att fånga intresset hos någon som passerar förbi tavlan. Lager på lager sitter affischerna. Någon har rivit ner en bit av Vikers kulturveckas program för att läsa mer om Bergslagens Största Bokloppis.

Det är bara PRO som lyckats freda sina budskap genom att ha ett eget altarskåp med glasfönster.

Bredden av aktiviteter är slående. Vad vore Nora om man inte har en ”Mordisk kvällsvandring i Maria Langs fotspår”.  Men här finns också andra aktiviteter. Elegance spelar upp till dans i Dalkarlsbergs Folkpark, Simsalabim! Nordisk trollerifestival på Stadra Sommarscen, Funkykidz, Tusen trädgårdar, Vivalla Hiphop Jam, G.R.Ö.T. musikkår osv.

Själv är jag dagturist i Nora för att på kvällen gå på teater på Stadra Sommarscen och se föreställningen ”Vill ha dig”. Affischen från Stadra, med sin ljusblå färg, kan jag få en glimt av i lagren på anslagstavlan.

Typewriter

Vilken skönhet. Vilken design. Det är lätt att bli nostalgisk. Någon på brukets kontor har säkert skrivit åtskilliga brev och fakturor på denna skrivmaskin. Nätet är fantastiskt. Hittade The Virtual Typewriter Museum. Rekommenderar verkligen ett besök där. Vilket kulturarv.

Lin

Jag är förtjust i alla former av lin. Från det glänsande fröet till den vackra växten och vidare till linet i olika förädlade produkter. Under årens lopp har jag provat de olika arbetsmomenten som ingår i framställningen av lingarn och tillverkningen av olika textiler. Jag har då haft nöjet att möta personer med praktisk kunskap i linhantering, många gånger en tyst kunskap som överförs från individ till individ i en lång kedja.

Men jag har också tagit del av den förmedlingsverksamhet som museerna, hembygds- och hemslöjdsrörelsen anordnar. Verksamheter som tar vid när yrkeskunniga inom området inte längre kan leva på sin kunskap. Hos Klässbols Linneväveri AB hittar jag däremot familjen Johansson som i generationer arbetat med lin och som fortfarande för traditionen vidare och som dessutom utvecklar nya produkter som tilltalar dagens konsumenter. Klässbol ligger  i Arvika kommun i Värmland.

Jag fick under våren förmånen att få skriva några rader i årets guidebok från Region Värmland om Slöjd- Mat & Konsthantverk i Värmland. Under länken kan du läsa mer och även ladda ner guiden. Jag valde att skriva om Klässbols Linneväveri AB som i år firar 90-årsjubileum.

Efter årets besök på Linneväveriet åt jag lunch på Kaffekvarnen som ligger strax bredvid. Där tog sommarjobbande ungdomar väl hand om oss turister. Ett sommarkafé med färgglada reklamparasoller får den gamla kvarnen, vårt kulturarv,  att tjäna som mötesplats för oss turister där vi kan hämta ny kraft och planera nästa kulturbesök.

Beriden vaktparad

Stannade för rött ljus. I mötande fil kommer två kvinnliga poliser till häst och därefter Beriden vaktparad. Det känns tryggt att sitta i bilen, jag har stor respekt för hästar. Fort fram med kameran som alltid ligger i väskan, ner med rutan och klick, klick innan det växlar om till grönt ljus. När jag i kväll tittar efter vad som fastnade på minneskortet är det bland annat pukhästen Harry som jag blir nyfiken på och vill veta mer om. Han är ett kallblod av rasen Shire och en av världens största hästar. Det och mycket mer får jag veta om Harry och de andra hästarna när jag surfar runt på Beridna Högvaktens webbplats.

Titta så elegant de lyfter benen, som ur en balettföreställning. Så vackra.

Podradio

Jag lyssnar på podradio i min iphone. Podradio, vilket härligt ord, både gammalt och nytt i samma ord. Jag lyssnar på årets sommarprogram i bilen när jag åker till och från mitt arbete i Uppsala. Jag hinner höra ett program plus bonusprogrammet under en enkel resa. Hamnar jag i bilkö, vilket är mer regel än undantag, vill jag ogärna lyssna på två program efter varandra, det behövs tid att reflektera över det jag hört, så nästa program får vänta. När programmet börjar upplyser en vänlig röst mig om att musiken är nerkortad på grund av upphovsrättsliga skäl. Det passar mig och jag får ändå höra tillräckligt för att förstå vad sommarprataren för det mesta haft för syfte med låtvalet.

Jag tycker om att höra människor berätta om sina livsöden. Senast lyssnade jag på Maria Akraka som på ett tilltalande sätt beskrev idrottens betydelse för hennes liv och utveckling. Hon berättade vad idrotten skapat för möjligheter för henne att få resa ut i världen och möta människor från andra kulturer. Det är en idrottens erfarenhet jag delar med henne, däremot kan jag inte mäta mig med hennes idrottsliga prestationer.

Programmen har också en folkbildande uppgift. Karin Johannissons program handlade om hennes forskning kring tårar och gråtens betydelse i en historisk utveckling och även om sömnen och olika sömnvanor beroende på den tid och kultur vi lever i.

Höstens tröttsamma resor när jag arbetspendlar är därmed räddade. Med iphonen fylld med en bukett intressanta personer som berättar sin historier för mig i podradion blir restiden uthärdlig.

Obs, bilen på bilden och min bil har inget gemensamt mer än den ferrariröda färgen.

Almedalen 7 juli Idrottens dag

Idrottens dag i Almedalen den 7 juli 2010

Kultur- och idrottsborgarådet Madeleine Sjöstedt, Stockholm stad och Peter Larsson ordförande i Stockholms Idrottsförbund debatterade om idrottens förutsättningar i Stockholm. Moderator var Gunnar Andrén. Madeleine Sjöstedt hade tidigare under året kritiserat idrottsrörelsen för att inte leva upp till folkhälsomålen.  Så mycket till debatt blev det inte då båda var överens om att vi alla har ett viktigt mål att sträva mot och det är att få barn och unga, men också vuxna och äldre att röra på sig mer. Men vi måste också kunna hjälpas åt att stödja varandra och se var hindren finns. Idrotten har i många fall redan barn som står på kö för att få vara med, gymnastiken har till exempel 3000 barn i kö för att få börja på gymnastik, men det saknas tillgång till lokaler för att kunna svara upp mot efterfrågan. Dessutom tappar idrotten ungdomar av samma skäl när de träder tillbaka från tävling. Det är svårt att fortsätta med idrotten som amatör, då de lokaler som är utrustade för tävling redan är uppbokade för de som är aktiva. Det saknas ändamålsenliga lokaler, det är ofta ett problem.

Idrottslyftet är en bra satsning i rätt riktning som ger skolbarn möjlighet att prova olika idrotter.  Aktiviteterna sker i samverkan mellan idrottsföreningar och skolan.

Gympa på marken och i luften
Gymnaster och ledare från föreningarna i Gymnastikförbundet Öst, det vill säga gymnaster från Gotland och Stockholm visade upp sina gymnastiska volter på matta och trampett under måttot

”Gymnastiken vill synas och höras…”