Ögonblick, bilder och reflektioner
Vilken skönhet. Vilken design. Det är lätt att bli nostalgisk. Någon på brukets kontor har säkert skrivit åtskilliga brev och fakturor på denna skrivmaskin. Nätet är fantastiskt. Hittade The Virtual Typewriter Museum. Rekommenderar verkligen ett besök där. Vilket kulturarv.
Jag är förtjust i alla former av lin. Från det glänsande fröet till den vackra växten och vidare till linet i olika förädlade produkter. Under årens lopp har jag provat de olika arbetsmomenten som ingår i framställningen av lingarn och tillverkningen av olika textiler. Jag har då haft nöjet att möta personer med praktisk kunskap i linhantering, många gånger en tyst kunskap som överförs från individ till individ i en lång kedja.
Men jag har också tagit del av den förmedlingsverksamhet som museerna, hembygds- och hemslöjdsrörelsen anordnar. Verksamheter som tar vid när yrkeskunniga inom området inte längre kan leva på sin kunskap. Hos Klässbols Linneväveri AB hittar jag däremot familjen Johansson som i generationer arbetat med lin och som fortfarande för traditionen vidare och som dessutom utvecklar nya produkter som tilltalar dagens konsumenter. Klässbol ligger i Arvika kommun i Värmland.
Jag fick under våren förmånen att få skriva några rader i årets guidebok från Region Värmland om Slöjd- Mat & Konsthantverk i Värmland. Under länken kan du läsa mer och även ladda ner guiden. Jag valde att skriva om Klässbols Linneväveri AB som i år firar 90-årsjubileum.
Efter årets besök på Linneväveriet åt jag lunch på Kaffekvarnen som ligger strax bredvid. Där tog sommarjobbande ungdomar väl hand om oss turister. Ett sommarkafé med färgglada reklamparasoller får den gamla kvarnen, vårt kulturarv, att tjäna som mötesplats för oss turister där vi kan hämta ny kraft och planera nästa kulturbesök.
Stannade för rött ljus. I mötande fil kommer två kvinnliga poliser till häst och därefter Beriden vaktparad. Det känns tryggt att sitta i bilen, jag har stor respekt för hästar. Fort fram med kameran som alltid ligger i väskan, ner med rutan och klick, klick innan det växlar om till grönt ljus. När jag i kväll tittar efter vad som fastnade på minneskortet är det bland annat pukhästen Harry som jag blir nyfiken på och vill veta mer om. Han är ett kallblod av rasen Shire och en av världens största hästar. Det och mycket mer får jag veta om Harry och de andra hästarna när jag surfar runt på Beridna Högvaktens webbplats.
Titta så elegant de lyfter benen, som ur en balettföreställning. Så vackra.
Jag lyssnar på podradio i min iphone. Podradio, vilket härligt ord, både gammalt och nytt i samma ord. Jag lyssnar på årets sommarprogram i bilen när jag åker till och från mitt arbete i Uppsala. Jag hinner höra ett program plus bonusprogrammet under en enkel resa. Hamnar jag i bilkö, vilket är mer regel än undantag, vill jag ogärna lyssna på två program efter varandra, det behövs tid att reflektera över det jag hört, så nästa program får vänta. När programmet börjar upplyser en vänlig röst mig om att musiken är nerkortad på grund av upphovsrättsliga skäl. Det passar mig och jag får ändå höra tillräckligt för att förstå vad sommarprataren för det mesta haft för syfte med låtvalet.
Jag tycker om att höra människor berätta om sina livsöden. Senast lyssnade jag på Maria Akraka som på ett tilltalande sätt beskrev idrottens betydelse för hennes liv och utveckling. Hon berättade vad idrotten skapat för möjligheter för henne att få resa ut i världen och möta människor från andra kulturer. Det är en idrottens erfarenhet jag delar med henne, däremot kan jag inte mäta mig med hennes idrottsliga prestationer.
Programmen har också en folkbildande uppgift. Karin Johannissons program handlade om hennes forskning kring tårar och gråtens betydelse i en historisk utveckling och även om sömnen och olika sömnvanor beroende på den tid och kultur vi lever i.
Höstens tröttsamma resor när jag arbetspendlar är därmed räddade. Med iphonen fylld med en bukett intressanta personer som berättar sin historier för mig i podradion blir restiden uthärdlig.
Obs, bilen på bilden och min bil har inget gemensamt mer än den ferrariröda färgen.
Idrottens dag i Almedalen den 7 juli 2010
Kultur- och idrottsborgarådet Madeleine Sjöstedt, Stockholm stad och Peter Larsson ordförande i Stockholms Idrottsförbund debatterade om idrottens förutsättningar i Stockholm. Moderator var Gunnar Andrén. Madeleine Sjöstedt hade tidigare under året kritiserat idrottsrörelsen för att inte leva upp till folkhälsomålen. Så mycket till debatt blev det inte då båda var överens om att vi alla har ett viktigt mål att sträva mot och det är att få barn och unga, men också vuxna och äldre att röra på sig mer. Men vi måste också kunna hjälpas åt att stödja varandra och se var hindren finns. Idrotten har i många fall redan barn som står på kö för att få vara med, gymnastiken har till exempel 3000 barn i kö för att få börja på gymnastik, men det saknas tillgång till lokaler för att kunna svara upp mot efterfrågan. Dessutom tappar idrotten ungdomar av samma skäl när de träder tillbaka från tävling. Det är svårt att fortsätta med idrotten som amatör, då de lokaler som är utrustade för tävling redan är uppbokade för de som är aktiva. Det saknas ändamålsenliga lokaler, det är ofta ett problem.
Idrottslyftet är en bra satsning i rätt riktning som ger skolbarn möjlighet att prova olika idrotter. Aktiviteterna sker i samverkan mellan idrottsföreningar och skolan.
Gympa på marken och i luften
Gymnaster och ledare från föreningarna i Gymnastikförbundet Öst, det vill säga gymnaster från Gotland och Stockholm visade upp sina gymnastiska volter på matta och trampett under måttot
”Gymnastiken vill synas och höras…”
Tittar på bilder som jag tagit under sommaren. I Bologna hittade jag detta frukt- och grönsaksstånd. När jag är på resa är det ingen idé att handla råvaror som måste tillagas, även om det känns lockande. Däremot låter jag mig gärna inspireras av det upplägg och den omsorg som butikerna lägger ner på att presentera sitt utbud av färska råvaror. Det är kärlek till mat och stolthet över sitt arbete som kommer till uttryck i dessa installationer.
Denna bild är en total färgchock. Den slår ut allt i sin närhet. Vet inte vad det är för grönsak men för mig räcker det att jag får äta den med ögonen.
Det är väl lika bra att ta med nästa bild för den behövs för att komplettera en hel måltid. Ostar, skinkor, korvar, vin, oljor, kryddor…
Såg ett fantastiskt inspirerande program på SVT1, det var avsnitt nummer fyra av Solens Mat, som bland annat visade på hur skinkor lagras i källare under jord i många år för att mogna ut. Familjen i filmen driver ett litet värdshus i bergstrakterna mellan Toscana och det gamla Romagna. Deras kunskap om förädling av råvaror har traderats i familjen i tre generationer, men snart kan den hanteringen vara ett minne blott. Ändå inger programserien hopp. Fler och fler börjar värdera riktiga råvaror högt och försöker upprätthålla den kunskap som fortfarande finns i att odla och förädla.
Under Almedalsveckan i somras lyssnade jag på ett nystartat initiativ som verkar under den kaxiga rubriken Dyraremat.nu. De har bland annat samma budskap som Solens Mat att värdera god, hållbar och närproducerad mat. I dag är det över över 6000 personer som gillar sidan på Facebook. Anslutningen till gruppen vittnar om att det finns ett intresse för matfrågor kopplade till miljö och hälsa utifrån en annan vinkel än enbart ekonomiska stuprörseffekter utan ur ett mer mänskligt helhetsperspektiv.
Dags att provsmaka läckerheterna. Jag kan fortfarande känna smaken av de olika ostarna när jag ser bilderna. Detta är livskvalitet.
Lyckligt ovetandes om vad som snart kommer att ske, sitter jag i solen på ljugarbänken vid den lilla hamnen på västra Öja. Säger jag Landsort så är det nog fler som känner igen var jag befinner mig. Vinden tar i och på klipporna utanför hamninloppet slår vågorna upp kaskader av vatten i luften, en scen som jag tidigare på dagen försökt fånga med kameran. En scen som förmedlar att det blåser mycket, mer än vad som är lämpligt för att ge sig ut i med en liten farkost. I den lilla hamnbassängen är det däremot helt lugnt på vattenytan som ligger skyddad av klipporna, men på bryggan sveper vinden in i kraftiga byar som virvlar runt sand och torra löv.
Jag sitter i lä med ryggen mot den lilla handelsboden vid bryggan och solen värmer skönt. Framför mig ligger en större motorbåt förtöjd. Den är utrustad med lätt tillgängliga redskap som behövs vid en snabb manöver och båten ser sliten ut som om den används till transport och fiske. Säkert en båt som tillhör en bofast på ön.
Strax bredvid finns en liten servering, en förlängning till handelsboden. En plats för människor att träffas på, för att äta en bit mat eller bara svalka sig med en kall öl eller glass. Av den aktivitet som pågår fram och tillbaka på bryggan gissar jag att det är en plats som de sommarboende gärna träffas på. Sorlet hörs på avstånd där jag sitter.
En mörkblå modern sittvagn av den sportiga typen står uppställd utanför serveringen på bryggan. Vagnen är utrustad med skötväska på styret och andra tillbehör i korgen under för att underlätta för den moderna mobila föräldern.
En kvinna i vita kläder går förbi mot handelsboden. Hon har ingen väska men möjligen en plånbok i handen. Hennes bestämda och målmedvetna steg får mig att tro att hon är från ön. Kanske på väg att köpa något hon saknar för att kunna göra det hon tänkt sig hemma.
Hon har precis passerat när det plötsligt flaxar till något stort mörkt förbi i mina glasögon åt serveringens håll. Jag rycker till. Det blir alldeles tyst och stilla som om vinden tog slut för en sekund. Jag håller andan. Kvinnan i vitt kommer springande fram till bryggkanten och ropar: Barnvagnen! Nu rusar folk ut från serveringen. En liten pojke i tolvårsåldern hoppar ner i vattnet. Kvinnan i vitt springer till båten framför mig, klättrar ombord, hämtar båtshaken med rejält skaft av grånat trä, som på sjömansvis förvaras så att den bara är att ta loss och använda. Jag blir alldeles kall. Var är barnet? Var är barnet? Är barnet i vagnen? Nej, han sitter tryggt, i skaran av människor som kommit ut, på en äldre dams arm. En man som hunnit få av sig skorna för att hoppa i får nu i stället tag i båtshaken och tillsammans med den unga hjälten i vattnet lyckas han dra upp den dränkta barnvagnen. Väskorna hänger kvar, vattnet forsar, lillen på armen är i säkerhet, tankarna går vidare till vad som kunde ha hänt om han sovit kvar i barnvagnen.
Juli 2010
Biapersson's Blog 